Nostalgi och eufori

Det var en dag utan spår av produktivitet. Jag skulle skriva två kåserier, fel: jag skulle arbeta om två kåserier. Utöver det vanligt vardagspyssel; handla, sätta upp fler ljusslingor, plocka bort alla lampor ur fönstren och ersätta dem med stjärnor och ljusstakar. Hämta lådan med ekologisk frukt, svänga inom Systemet och köpa ett par flaskor vin och en flaska glögg.

Men först och främst skulle jag arbeta om två kåserier. En baggis. Klockan var över två på eftermiddagen när jag kom hem från stan och var beredd att börja detta arbete. Brevbäraren hade varit där. Det låg ett litet platt paket. Vad är det? tänkte jag med pannan i djupa veck. Aha, det måste vara cd:n jag förhandsbeställde för flera veckor sedan. Mycket riktigt.

Det var Anders F Rönnbloms Ramlösa kvarn, som kom ut 1972 och alltså firar 40-årsjubileum nästa år. Den har inte funnits på cd tidigare (skandal, säger jag). Ramlösa kvarn är den bästa svenska plattan genom tiderna.

Säkert finns det människor som har avvikande uppfattning, men jag vet att jag har rätt. Jag skrev min allra första roman, Och natten är lång och svår, (den kom ut 1984) med inspiration från den plattan. Jag har verkligen längtat efter cd-utgåvan och jag hann knappt få av mig jackan förrän jag laddat spelaren och började lyssna.

Alla orden kom tillbaka till mig, jag kunde varenda textrad, varenda paus, varenda – allt. Och sjuttiotalet sköljde över mig, på gott och ont eftersom det fanns både gott och väldigt ont i mitt personliga sjuttiotal. Jag ville skriva romanen igen. Jag ville in i den världen igen, den miljön, träffa de människorna.

Jag arbetar med att göra e-bok av Och natten är lång och svår, men vet inte riktigt när jag blir klar. Snart, hoppas jag. För sjuttiotalet vill inte vänta. Om det blir arbete med de två kåserierna håller jag öppet. Jag tror att jag vill lyssna på Ramlösa kvarn en gång till och då passar det bättre att jobba med e-boken. När den kommer är det under nytt namn, Sången om Camilla. För det är ju så det är. Boken om Camilla, Anders, Rickard och Jenny är i själva verket Camillas sång. Från världens bästa platta.

Annonser

2 thoughts on “Nostalgi och eufori

  1. Jag vill bara lämna ett spår efter mig, att jag varit in och läst här och där hos dig!
    Hoppas du har en skön kväll såhär före första advent och att du får en god natt! Jag är förtvivlat morgontidig nu. Vill sova längre men kan inte. Konstigt nog är jag ändå inte dödstrött på kvällen.
    Kram!!

  2. Tack för att du tittar in hos mig! Jag sov dåligt i natt, var helt enkelt inte sömnig. Men i kväll drar jag mig tillbaka tidigt och lyssnar på vinden som tar in ordentligt. Den var borta en stund, men nu har den kommit tillbaka med halva tjocka släkten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s