Äntligen dags för Bokmässan!

På torsdag är det äntligen dags – och fyra dagar senare är det över. För första gången ska jag åka till Göteborg och Bokmässan som utställare. Jag kommer att finnas i Egenutgivarnas monter, A02:52 tillsammans med 21 andra författare, där Grim förlag och sju andra förlag är samutställare. Vii kommer att hjälpas åt att sälja och prata om varandras böcker. Under de fyra dagarna har jag ett monterprogram varje dag, och förhoppningsvis slipper jag och intervjuaren att stå ensamma i montern.

Jag kommer till mässan med fyra titlar, samtliga säljs till verkligt fina mässpriser! Kråkprinsessan och Glömskelunden kostar 40 kronor vardera, Snökupan säljer jag för 80 kronor och nyutkomna Cayenne – kryddpojken med bett till extra fina specialpriset 70 kronor.

Hela listan med samtliga böcker som Egenutgivarnas författare ställer ut hittar du här. Med den bredd vår utgivning har finns det säkert någonting för alla.

Så varmt välkomna till vår turkosfärgade monter!

Annonser

Börjlind/Springfloden – recension

Cilla & Rolf Börjlind: Springfloden (Norstedts)
Även recenserad i Hallandsposten och Hallands Nyheter

Cilla och Rolf Börjlind är två av Sveriges mest kända manusförfattare i spänningsgenren. De har bland annat de hyllade tv-serierna Graven och Morden på sitt samvete, samt en lång rad Beck-filmer.

Nu är de aktuella med sin första bok, Springfloden, som också är inledningen till en serie om Tom Stilton och Olivia Rönning. (Frågan är om det behövs fler svenska spänningsserier.)

Olivia är en ung polisstudent som bestämmer sig för att lägga några sommarveckor på ett frivilligt elevarbete, ett så kallat cold case, som hennes pappa var med och utredde när det var aktuellt. En gravid kvinna grävdes ner levande i sanden, så att bara hennes huvud stack upp, chanslös när springfloden kom. Mordet iakttogs av en nioårig pojke, men klarades aldrig upp. Den mördade kvinnan kunde inte ens identifieras.

Olivias uppgift är att se om fallet skulle ha varit möjligt att lösa med dagens teknik, exempelvis dna. Eftersom hennes pappa inte längre är i livet försöker hon få tag i den andre polisen som utredde fallet. Men Tom Stilton är inte kvar vid polisen och ingen vill prata om honom.

Parallellt med Olivias sökande efter Stilton, och efter eventuella ledtrådar till Strandfallet, som det kallas, händer andra saker i huvudstaden. En affärsman tvingas lyssna till en ovälkommen inspelning om ett beordrat mord, en ung liga misshandlar och dödar hemlösa samtidigt som de filmar händelserna och lägger ut på nätet, och en ung pojke är på väg att råka riktigt illa ut i sin kamp för att tjäna pengar så att mamman inte längre behöver gå på gatan.

Det är många trådar och många personer att hålla reda på, till slut orkar jag inte bry mig om vem som är vem. Eftersom Börjlindarna kan sitt hantverk lyckas de trots allt få mig att hänga kvar i berättelsen och på sidan 151 kommer den definitiva vändpunkten som gör mig intresserad och engagerad på allvar. 20 sidor senare dyker Martin Becks granne upp i en grovsop, komplett med rödtonade glasögon och solkig stödkrage, vilket gör mig ännu mer positivt inställd. Sådana små blinkningar till publiken uppskattas!

Författarna skriver på en korthuggen effektiv prosa, mycket sällan utsmyckad med sådant som kan göra språket njutbart. Det fungerar väl, den här boken är skriven för spänningens skull och inget annat.

Det är ganska givet att den kommer att filmas. Min enda förhoppning är att Tom Stilton görs av en skådespelare som inte varit med i varenda svensk polisfilm de senaste 20 åren. Olivia Rönning kan med fördel spelas av Sofia Pekkari. Och ja, jag ser fram emot nästa bok i serien.

 

Böcker på väg

Senaste veckan har jag levererat böcker till lokala boklådor och en butik som säljer djurtillbehör. Jag tycker att Cayenne – kryddpojken med bett kan passa där. I fredags kom första beställningen via Bokrondellen och i dag kom en till. Dessutom kom beställningar från Adlibris och Förlagssystem, så i eftermiddag, när Postens Företagscenter öppnar, har jag tre olika försändelser att lämna.

Från Adlibris har jag sedan tidigare fått adresslappar att klistra på kartongen. Det är praktiskt och behändigt. Snäppet värre är det när jag ska skicka till Förlagssystem. Jag skriver ut adresslappar via nätet och skickar samtidigt förhandsinformation till Posten, att jag är på gång med en leverans. Problemet är när jag ska lägga i de perforerade papperen som bildar underlag till adresslapparna. Jag lyckas nämligen ALDRIG lägga i dem på rätt håll.

Senast jag skickade iväg skrev jag därför detaljerat hur jag skulle göra: baksidan upp, flärpen ner.

Det verkade solklart då. Men det är flera månader sedan jag hade anledning att skicka till Förlagssystem, eller något annat ställe där jag måste skriva ut adresslappar. Så den första frågan jag ställde mig var: vilket är baksida?

Den andra frågan följde direkt efter: vad menar jag med flärpen? Det fanns inte några lösa flärpar på papperet som skulle placeras i skrivaren.

Nå, jag gjorde jag brukade: blundade och chansade. Och det blev rätt!

Hoppas att jag snart får anledning att testa igen. För nu tror jag att jag vet vilket som är baksidan och vad flärpen är (en liten kontrollsedel med kollinumret som avsändaren, alltså jag, ska behålla som någon slags kvitto) och vilket som räknas som upp respektive ner i skrivaren.

Det är inte lätt alla gånger, men det är roligt!

Cayenne – katten och boken

I dag fyller min katt Cayenne tio år. När jag funderade på att ge ut en kåserisamling om honom var det givet att den skulle komma ut på kattpojkens födelsedag. Han har ingen aning om att han fyller år, men han har verkligen uppskattat dagens specialkost på extra fina bitar fisk och räkor.

I morgon är det tillbaka till verkligheten igen.

Och i dag kommer alltså Cayenne – kryddpojken med bett ut på Grim förlag. Jag har vissa förhoppningar på boken, eftersom jag vet att den passar alla som tycker om katter och gillar feel good-böcker. Det känns bra att skriva något som är lättsamt och roligt som omväxling till de mer allvarligt menade romanerna. Dessutom är nästan samtliga kåserier testade på publik: de har varit publicerade i Hallandsposten. Kommentarerna är däremot nyskrivna.

Smygpremiär för Cayenne – kryddpojken med bett

I dag hoppas jag på fint väder så att många kommer till Laholm, där det är marknad. Och när alla drällt omkring en stund hoppas jag att de hittar till bokhandeln, där jag signerar kåserisamlingen Cayenne – kryddpojken med bett. Jag är där mellan klockan 11 och 14. Cayenne får stanna hemma, men hans tassavtryck har lämnat spår på en stämpel, så det går att få även hans signatur.

Kom dit, du också! Jag skriver gärna en kråka i mina andra böcker också: Kråkprinsessan, Glömskelunden och Snökupan. Alla som gillar böcker kanske inte gillar katter. Men nästan alla känner nog någon som gör det, och då är min kåserisamling perfekt som present.

Vi ses!

Fred Vargas Budbäraren – recension

Fred Vargas: Budbäraren Översättning: Einar Heckscher (Sekwa) Recensionen även publicerad i Hallandsposten och Hallands Nyheter

Jag upptäckte franska författaren Fred Vargas genom en tv-serie som gick i SVT för några år sedan och byggde på en av hennes romaner med kommissarien Jean-Baptiste Adamsberg i huvudrollen.

Det var kärlek direkt. En tid senare gav Wahlström & Widstrand ut Vargas I de eviga skogarna och jag upptäckte att jag uppskattade Fred Vargas sätt att skriva.

Nu har bokförlaget Sekwa, som specialiserat sig på översatt fransk litteratur, tagit över och ger ut två böcker av Vargas i höst. Den första, Budbäraren, är en reviderad pocketutgåva och handlar om en av de värsta farsoterna genom tiderna, pesten.

Budbäraren är en man som då och då talar med sin farfars farfar, som på sin tid förtjänade sitt levebröd genom att ropa ut nyheter i gathörnen. Kan det vara något även för en sentida ättling att slå sig på? Joss testar. Varje kväll hänger han upp en urna i ett träd och varje morgon plockar han ner urnan och vittjar den på meddelanden som människor lagt i den. För några slantar läser han upp dem och har varje dag sin trogna publik.

Oftast är det annonser och harmlösa upprop, men så börjar det komma näst intill obegripliga meddelande, något som väcker en av stammisarnas intresse. Han börjar forska i var texterna, som han känner igen, kommer ifrån och blir alltmer övertygad om att den som lagt dem i urnan är ute efter att förebåda pesten.

Samtidigt får Jean-Baptiste Adamsberg in rapporter om skadegörelse på lägenhetsdörrar i olika områden av Paris. Någon har roat sig med att rita dit symboler som påminner om spegelvända fyror. Dock inte på samtliga dörrar.

Och så sker det första dödsfallet. En man hittas avliden i sin säng, med loppbett i ljumskarna och svarta fläckar på kroppen. Är det pesten, den svarta döden, som slagit till? Dödsfallet följs av flera och paniken sprider sig.

Fred Vargas är historiker och arkeolog, med medeltiden som specialitet. Det märker man i den här romanen. Men till skillnad från många svenska deckarförfattare, som hämtar inspiration och motiv i gångna generationers historier och ibland halvtaffligt gestaltar denna tid i vartannat kapitel, låter Vargas sin kunskap sippra ut på ett naturligt sätt i exempelvis dialog mellan de medverkande.

Hon är briljant. Hennes språk är utsökt, intrigerna är annorlunda, hennes polis Adamsberg är en flanerande tänkare med uppenbara problem att komma ihåg namn, men med ett bildminne som är desto bättre.

Och en något nonchalant inställning till kvinnor, i synnerhet de som står honom nära.

Jag hoppas att Sekwas nylansering av Fred Vargas böcker kommer att innebära att hon slår igenom stort och brett i Sverige. Hennes annorlunda deckare är kanske det bästa som finns i genren.