Bokmässan 2013

Nyss körde jag hem från Bokmässan i Göteborg. Det känns så i alla fall. Fylld av intryck, och lite mindre trött än vad jag hade räknat med. Jag hade min bokmässedipp på fredagskvällen, då jag bestämde mig för att ALDRIG mer sätta min fot på mässan, vare sig som besökare eller utställare.

Och nu har jag bokat hotellrum för fyra nätter i slutet av september. Lämpligt nog precis de datum då Bokmässan är. Så kan det gå. Jag har ju trots allt en ny bok att visa upp. Och några andra, som också förtjänar en plats i bokmässeröran.

Systrarna Jönsson och två till

bokonNu finns min första novellsamling, Systrarna Jönsson och två till, i e-boksformat att låna eller köpa. Jag hade inte alls tänkt ha så bråttom med den, har i stället börjat förvandla mina romaner till e-böcker, men noveller ÄR ett behändigt format på alla sätt. Jag har alltid skrivit alla mina noveller i en enda sittning, ungefär som jag gör med alla kortare texter. Kanske var det därför jag så snabbt redigerade och konverterade och laddade upp dem på Elib. Förra gången jag gav ut en e-bok höll jag på i en evighet och var så frustrerad att jag nästan dog. En kväll var jag på quiz, och där träffade jag två män som jag spillde min frustration över. När jag träffade den ene flera månader senare frågade han hur det hade gått med boken. Vid det laget hade jag kommit ut med tre böcker till, men i hans värld var jag fortfarande förgrymmad.

Den här gången gick det smidigt att ta sig förbi porten till Elib. Jag såg till att inte ha några mellanslag i filnamnen eller å, ä, ö. Och inte ha rutan för typsnitt ikryssad när jag konverterade till epub i InDesign. That’s it.

Sedan upptäckte jag ett par små fel i alla fall. Bland annat att jag, när jag gjorde om omslaget, missat att lägga till mitt namn. Det gjorde jag även när jag skulle fylla i metadata i Elib. Jag ska kanske jobba på att göra egot lite större, eller åtminstone inte förminska mig själv för mycket.

Men nu är jag trött. Jag tror att jag lägger av för i dag.

Gamla datorer

Ingen av mina datorer har slutat fungera. De har bara blivit för gamla och ställts undan. Innan jag ställt undan dem har jag tömt hårddiskarna och sparat det som varit värt att spara. INTE.

Jag önskar verkligen att jag hade gjort så. När jag skulle samla ihop kåserier till Cayenne – kryddpojken med bett, fick jag leta i alla mina gamla datorer. Jag tror att jag hittade alla kåserier som handlade om honom, men helt säker är jag inte. Det tar sin tid att leta igenom hundratals kåserier.

Nu har jag sökt efter noveller som jag ska ha i mina e-bokssamlingar. Och jag sitter omgiven i soffan av två gamla bärbara datorer, medan det finns en gammal stationär dator i biblioteket. Allihop har innehållit noveller som jag kan ha nytta av. Men vilket onödigt jobb det är att behöva starta dessa gamla urtidsmodeller och leta igenom när jag borde ha sparat allt på en extern hårddisk.

CIMG0380Jag vet inte om jag hittat alla noveller som jag skrivit de senaste åren. Det är inte speciellt många, jag var drygt sjutton när jag lade min novellkarriär bakom mig, och de novellerna finns definitivt inte på någon dator. Dem skrev jag på min röda Olivetti Valentine och skickade till en tjejtidning som gladeligen publicerade dem, trots att de inte direkt passade in i mallen (= i stället för romantiska berättelser skrev jag om fängelser, droger, äldreboenden, ungar som åkte tåg och en massa andra, för sammanhanget, udda ämnen). Sedan tog det rätt många år innan jag tog upp novellskrivandet igen och under några år krängde ur mig korta stycken med handlingen förlagd till sommartid. Detta för att de skulle passa in i Hallandspostens sommartidningar.

Och nu ska de få nytt liv i mina små eboks-samlingar. Det ska bli kul att redigera och se om de håller fortfarande.

PD James – När döden kom till Pemberley/recension

9146223029P D James: När döden kom till Pemberley Översättning: Ulla Danielsson (W&W)

Jag köpte boken till mig själv i julklapp, men hann inte börja läsa förrän juldagarna var över. Men den som väntar på något gott … Jag är mycket förtjust i P D James, och djupt imponerad över att hon, sin ålder till trots, är så knivskarp. Hennes fasa inför den här boken var att den, och hon, skulle uppfattas som gaggig. Det är den inte.

P D James är, förutom att vara en briljant deckarförfattare, även känd som Jane Austen-kännare, så att kombinera de två världarna är egentligen ganska naturligt. Själv har jag inte lärt känna Jane Austen så mycket genom böckerna, men däremot sett det mesta av vad som gjorts i olika tv- och filmversioner.

I den här boken står, som titeln antyder, Mr Darcy och hans hustru Elizabeth i centrum. Det är kvällen före lady Annes bal när Elizabeths yngre syster Lydia kommer farande i en vagn och hysteriskt skriker att hennes älskade man, Wickham, är mördad.

En kropp hittas mycket riktigt i skogen och därmed har döden kommit till Pemberley.

Själva kriminalgåtan är, i sanningens namn, inte speciellt märkvärdig. P D James har gjort vad hon har kunnat för att skapa spänning, men i och med att handlingen mestadels utspelar sig i rättegångssalen finns naturliga begränsningar.

Då tycker jag att det är roligare att få författarens version av vad som hänt efter att Darcy och Elizabeth gifte sig. Och allra mest uppskattar jag att P D James plockat in karaktärer från Jane Austens olika romaner. Sådana blinkningar till läsarna gillar jag.

Romanen bjuder på trevlig underhållning och det tycker jag är gott nog.

I stället för att diska

Inga fler mål har jag, det gjorde jag klart för mig själv i förra inlägget. Men en och annan plan, kanske. I onsdags skickade jag en beställning på provtryck och när jag loggar in i Scandinavian Books kundcenter kan jag se att beställningen är i produktion. Skönt! Då har jag provboken i min hand i nästa vecka.

Jag har ägnat ett par dagar åt bokföring. Först mitt eget företag, där jag låg sorgligt efter. Jag ligger efter med nästan allting eftersom jag de senaste månaderna och åren har jobbat med mina projekt. I dag var det dags att göra bokslut och förbereda för revision i föreningen Egenutgivarna, där jag till min stora förtvivlan är kassör. Jag satt i sju timmar innan allt var klart, sedan gick jag ut en sväng.

Under denna sväng kom jag på titeln till min första novellsamling. Det har blivit populärt att ge ut noveller som e-böcker. Jag tänker slå till med triss i noveller i varje samling. Den första ska heta Systrarna Jönsson och två till. Det tycker jag är snudd på begåvat, med tanke på att titelnovellen heter Systrarna Jönsson och jag ska ha med två till.

systOch omslag då? Tja, varför inte satsa på något enkelt? En vektorgrafik av lämplig karaktär på enfärgad bakgrund. När jag kom hem från vandringen lyckades jag hitta en illustration av två äldre damer. Perfekt!

Så i kväll ägnade jag ett par timmar åt att göra omslag till en novellsamling som inte finns någon annanstans än i min hjärna. I stället för att diska.

Nytt år – utan mål

Rubriken kanske låter lite pessimistisk, men för mig är den närmast som ljuv musik. När jag bestämde mig för att starta mitt förlag, Grim, lade jag upp en utgivningsplan för att slippa ha ett förlag med enbart en bok på sitt samvete. Planen föreskrev fem böcker på två år. På nyårsafton gick jag i mål med Mellan raderna, som blir den sjätte boken att ges ut på Grim förlag.

snokupancamillaomslagFörst kom Snökupan, i juni 2011, därefter var det stiltje fram till februari 2012 då jag stack mellan med ett bonusprojekt i form av min första e-bok, Och natten är lång och svår – Sången om Camilla. Det är en nyutgåva av min allra första roman, som gavs ut i mitten av åttiotalet. Jag ville testa om jag kunde klara av att göra e-bok själv eller om jag var tvungen att anlita proffs. Efter mycken möda och stort besvär lyckades jag. Och lite smart tycker jag nog att jag var eftersom jag skrev en liten lathund för hur jag hade gjort, i fall jag skulle få lust att göra fler e-böcker.

I april kkrakomslagom glomskeomslagmincayenneomslaga två första pocketböcker ut, Kråkprinsessan och Glömskelunden, som tidigare varit utgivna på annat förlag. Och i september var det dags för min katt att få sin egen bok, Cayenne – kryddpojken med bett. Nu, och endast här, kan avslöjas att boken egentligen skulle ha hetat Cayenne – PEPPARpojken med bett, men någonstans i något omslagsförslag blev det fel och så fick han bli en krydda i stället. Pepparpojken hade naturligtvis varit bättre, men jag har ingen att skylla på så det är bara att tugga i sig (om nu inte peppar varit så lömskt att tugga).

På nyårsafton blev jag alltså klar med Mellan raderna och i morgon ska jag skicka iväg en beställning på provtryck. Jag har nått utgivningsmålet jag satte upp med förlaget, och jag har nått det med råge. Det känns bra.

Och ännu bättre känns att jag inte har några nya mål uppsatta. Jag har planer, bland annat tre eller fyra e-böcker, först och främst av mina romaner, men sedan har jag även tänkt plocka ihop några av mina deckarnoveller till en trevlig liten samling. Och kanske några av mina mer allvarligt menade noveller till en annan samling.

Men mål har jag inga fler. Det är bara stressande att ha mål. För min del duger det gott med planer. Och sådana har jag gott om!