Elementary – Sherlock drar till USA

I morgon börjar en ny serie i TV4, Elementary. Den handlar om Sherlock Holmes, som flyr London och slår sig ner i New York. Eftersom han har problem med droger skickar hans pappa någon som ska vaka över honom, nämligen dr Joan Watson.

Alltså, jag älskar BBC-serien Sherlock, med Benedict Cumberbatch i titelrollen. Jag älskar att den utspelar sig i nutid, att den är så smart, så snygg, så vansinnigt bra!

Därför har jag i grunden ingenting emot ett försök att etablera mästerdetektiven i dagens USA. Men efter att ha sett första avsnittet är jag skeptisk. Visserligen tycker jag att det är trevligt med en kvinnlig sidekick, men jag ser inte serien som något som har med Sherlock Holmes att göra. Fast jag är beredd att ge den ett par avsnitt till innan jag dömer, och eftersom jag såg en otextad version och kan ha missat en och annan nyans när dialogen var som snabbast, ska jag se första avsnittet igen.

Om jag är mer eller mindre likgiltig till Elementary är jag betydligt mer kallsinnig till filmerna om Sherlock Holmes, med Robert Downey Jr som en mycket fysisk actionhjälte. Jag såg första filmen på bio, den andra försökte jag se på tv men misslyckades. Den var helt enkelt för trist.

Sherlock Holmes har många färdigheter, men han är ingen actionhjälte och ska inte heller vara en sådan. Filmbranschen har tillräckligt många actionfigurer, utan att göra våld på en av världslitteraturens intressantaste karaktärer och klä av honom allt utom hans namn.

Förresten läste jag att den tredje säsongen av Sherlock är på gång att spelas in. Åh, vad jag längtar!

 

The Hour

I går kväll tittade jag på de tre sista avsnitten av BBC-serien The Hour, andra säsongen. Jag är djupt tagen och har inte hämtat mig än. Det är en fruktansvärt bra serie, välgjord, med bra intrig, intressanta karaktärer och utmärkta skådespelare.

I nya numret av Svensk Bokhandel läser jag att det finns de som menar att tv-serien är den nya romanen. En författare, Wendy Wax, har tagit konsekvenserna av detta och skrivit en roman som heter While We Were Watching Downton Abbey. Om jag skulle skriva en roman om vad som pågick medan jag tittade på The Hour skulle nog ingen vilja läsa den. Och själv skulle jag, på varje sida, skriva SE DEN! Se den i stället.

Jag tänker framför allt på scenen där den otroligt kontrollerade nyhetschefen bryter ihop. Hur svår den scenen skulle vara att gestalta i en roman. Det finns två människor i rummet men ingen dialog, bara en man som maniskt flyttar papper och pennor över skrivbordet i ett försök att behålla kontrollen innan smärtan slutligen rinner över och ut.

Det är så bra! Jag önskar att jag kunde skriva så bra. Skriva något som var så spännande och så gripande.

I stället jobbar jag vidare i eboks-fabriken. Den 25 mars kommer Mellan raderna ut, både som pappersbok och i eboks-format.

I kväll ska jag börja se om första säsongen av The Hour. Jag hoppas verkligen att det kommer en tredje säsong. Och att det som såg ut att hända i slutscenen faktiskt inte hände.