Glädjeord

Så oerhört spännande, så välskriven, så – jag har inte riktigt funnit ord för det ännu, eftersom det bara är några timmar sen jag läste ut den. Den kryper under huden på mig, tar upp de stora livsfrågorna på ett naket sätt, blottlägger existensen. Nja, jag känner att jag inte riktigt kan sätta ord på det, men det är mycket sällan man finner en så här bra roman.

krakomslagSå fint skrev en av mina facebook-vänner till mig om Kråkprinsessan, när hon precis läst ut den. Jag blev väldigt glad. Det är ju självklart så att människor tycker väldigt olika, och om Kråkprinsessan har det varit väldigt delade meningar. Jag tycker att det är en del av tjusningen med litteratur, att man själv bestämmer vad som är bra och vad som är dåligt. Eller åtminstone om man gillar det man läser eller inte.

Men som författare blir man lite extra glad (väldigt extra glad) när man kan nå en läsare på det sätt som läsaren ovan blev träffad.

I övrigt kan konstateras att det nu gått en vecka sedan det var den intensivaste dagen på årets Bokmässa i Göteborg. Det känns oändilgt långt borta, insvept i en dimma av förkylning och, som någon så träffande uttryckte det, boksmälla.

Nu reser jag mig och går vidare. Och snart, snart, om lite drygt en månad, är det dags att krypa in i skrivbubblan igen och börja på nya romanen. Jag har ingen aning om hur det kommer att gå, men jag längtar.

Snart dags för Bokmässan

Förra året ställde jag (och Grim förlag) ut på Bokmässan i Egenutgivarnas monter. I år har jag valt Qoola Qvinnor. Den främsta anledningen till det är att jag uppskattar att jag inte behöver hjälpa till att bygga eller riva montern. Jag kan bara glida in med mina böcker, ställa dem i hyllan och plocka fram mitt bästa leende.

Förra året höll jag på att bryta ihop (faktum var att jag gjorde det) av stress inför mässan, eftersom jag, som styrelseledamot i Egenutgivarna, var en av de ansvariga för att det skulle fungera på bästa sätt för alla utställare i montern. Det var otroligt mycket att hålla koll på, tusen små detaljer som skulle klaffa.

Men i år – oj, så bekvämt. Som sagt.

Fast nu, med mindre än en vecka kvar tills det börjar, har mässnerverna börjat krypa ut och ligger som smärtkänsliga rep utanpå kroppen. Huvudet är så sprängfyllt av halvtänkta tankar att jag knappt vet vem jag är eller vad jag håller på med. Antingen är jag inte speciellt stresstålig eller också har jag upptäckt att det är en hel del småsaker som ska fixas även inför detta mässbesök.

bild (2)I dag ordnade jag i alla fall en viktig sak. Jag var på banken och växlade till mig mynt. Fyra tunga pappersrör följer med till Göteborg, men jag hoppas att jag kan byta ut dem till sedlar igen efter mässan om inte alla går åt.

Porträtt att hänga i montern, kortläsare, visitkort, utställarkort – mycket blir det. Och böcker. Kanske borde jag åka till lagret och plocka till mig några till. Tänk om det kommer många till montern och böckerna tar slut!

Välkomna till monter C00:05 på torsdag till söndag i nästa vecka! Förhoppningsvis har jag fått allting med mig, inklusive huvudet och bekväma skor.

Trevlig lunchträff med Qoola Qvinnor

index

Bilden lånad från Internet.

I dag var jag i Kungsbacka på lunchträff med över trettio kvinnor, som alla på ett eller annat sätt är verksamma i det jättestora nätverket Qoola Qvinnor. Kvinnan som startade nätverket heter Siv Thuresdotter. På QQ:s hemsida läser jag att allt började med en blogg 2009, och nu finns det tusentals qoola qvinnor över hela landet. Mest sker nätverkandet i sociala medier som facebook, men i flera städer har det också startats lokala QQ-grupper, med möten människor emellan.

Och det var alltså ett sådant jag var med på i dag, när det var dags att starta Kungsbackas QQ-grupp.

Jag är dålig på nätverkande. Det förstod jag inte minst i dag när jag hörde alla dessa kvinnor berätta om vad de gör, hur de gör och varför de gör det. Själv tycker jag knappt att jag gör någonting.

Jo, skriver böcker förstås. Men hur många känner till det? För när boken är skriven, tryckt och klar tar min energi slut. Kunnandet också. Hur gör man för att nå ut?

Man kan alltid börja med att bli inspirerad av andra människor.

Och till hösten ställer jag ut i Qoola Qvinnors monter på Bokmässan i Göteborg. Vi kanske ses!

Att strippa en skyltdocka

Att shoppa kläder är inte min bästa gren. Jag tycker att det är urtråkigt. Men ibland blir jag tvungen. Jag köpte ett par jeans för ett par, tre år sedan och haft dem på mig i stort sett varje dag sedan dess. Det innebär att de börjar bli tunnslitna och jag vågar nästan inte bära dem längre.

bokställEtt par nya jeans stod alltså på agendan i dag. Jag åkte till Väla i Helsingborg. Först tog jag en tur till Ikea, där jag bland annat köpte bokställ i plexiglas. Egentligen är det servetthållare, men fungerar alldeles i sällskap med böcker. Jag ska ha dem med mig till Bokmässan i Göteborg till hösten, dit jag anmälde mig som utställare i förra veckan.

Några nya vårblommor blev det också innan jag styrde stegen mot jeansbutiken. På väg dit stod en manlig skyltdocka med min tröja på sig. Jag gick in i butiken och kollade om tröjan fanns i min storlek. Det gjorde den inte. För stort och för smått var min lott. Plastgubben ute i gången hade lagt beslag på just den storlek jag ville ha.

Det blev till att både lemlästa och strippa honom innan jag kunde traska ut ur affären med den vackert jeansblåa tröjan i en kasse.

Sedan köpte jag en blå kofta och en blå mjuk morgonrock, båda på rea, innan jag klämde in mig i ett par mörkblåa oslitna jeans. Nämnde jag att jag gillar blått?

Och att det faktiskt händer, vid sällsynta tillfällen, att jag känner mig som en shopaholic. Fast det brukar gå över väldigt snabbt.

 

Tankar efter Bokmässan

Jag vet att jag borde ha bloggat under bokmässan. Det enda jag kan skylla på är att jag har en urgammal mobil, som det inte går att blogga från, och en kass uppkoppling på rummet. Samt att jag inte riktigt hänger med i bloggtempot som alla rutinerade bloggare har.

Kort sammanfattning av mitt första bokmässeäventyr som utställare:

Onsdag: Jag hade inga svårigheter att hitta till vandrarhemmet som jag skulle bo på under mässdagarna. För att vara säker på att hitta därifrån till mässan hade jag skrivit ut en vägbeskrivning från hitta.se. Den ledde mig rakt in i villaområdena kring gamla Örgryte kyrka. Jag kunde se pariserhjulet på Liseberg men inte komma tillräckligt nära utan försvann snart ur kartbilden. Nåja, till slut var jag framme och kunde börja hjälpa övriga i Egenutgivarna med bygget av vår turkosfärgade monter.

Torsdag: Det tog inte så lång tid innan vi hade spräckt försäljningsnollan (min Cayenne – kryddpojken med bett var faktiskt först ut) och sedan flöt dagen på väldigt fint. Vi hade fått en fin start, då TV4 gjorde ett inslag om föreningen. Det visades både på morgonen och kvällen, och resulterade i många besökare. Radion var också hos oss och stack fram mikrofonerna.

Bilden är tagen av vår första kund, Anne-Lie Månsson, som köpte Cayenne – kryddpojken med bett till sin katt Max! Sådana är vi, kattvänner – väldigt snälla mot våra skyddslingar.

På kvällen var det vinmingel i vår monter. Det är väldigt många utställare som har vinmingel på torsdagskvällen men minglarna räckte till oss också. Vi hade fullt i montern och det var väldigt trevligt. Mot slutet av kvällen protesterade mina ben mot att jag inte gjort som man ska och valt bekväma gympaskor. Som tur var kunde jag byta till sådana skor innan Kristina Svensson och jag begav oss till banken för att sätta in dagens kontantkassa.

Fredag: Benen och ryggen ville ha ett ord med i laget, men det var bara att tysta dem. Dagen fick snabbt men det kändes lite trögare att stå och gå än på torsdagen. Under samtliga dagar hade Egenutgivarna ett digert monterprogram, vilket gjorde att vi hade en jämn ström av besökare och aldrig behövde stå ensamma. Vid ett tillfälle konkurrerade vi med Jonas Gardell, som framträdde på närliggande Litteraturscenen. Då kom en av deras arrangörer och bad oss skruva ner volymen. Vilket vi inte gjorde.

Jag tillbringade kvällen liggande. Det pratas mycket om att kvällarna ska vigas åt Park, dit alla kulturpersonligheter går för att mingla. Frågan är hur många utställare som orkar gå dit. Själv låg jag som sagt till sängs. Det beror på att det i mitt rum fanns våningssäng, och avståndet mellan min säng och den övre var så snålt att jag inte kunde sitta. Men sängen var enormt bekväm och med resväskan under fötter och ben hamnade dessa lite högt, vilket de tackade för.

Lördag: Energin var tillbaka efter fredagens lilla dipp. Det var fullt av folk överallt, lördagen är mässans höjdpunkt för de flesta besökare. Bokbloggen I min bokhylla (Josefine Granding Larsson) kom till Egenutgivarnas monter på eftermiddagen och lyssnade när Joanna Björkqvist intervjuade mig om mitt förlag, Grim. Försäljningen gick strålande och framåt kvällen tog Kristina och jag vår dagliga tur till banken för att sätta in kontanter.

Söndag: Jag var bara där halva dagen, sedan fick jag ledigt, packade ihop de flesta av mina böcker och tog bilen ut ur stan och söderöver. Det var fantastiskt skönt att komma hem efter några intensiva dagar, och lite skrämmande att konstatera att tankarna redan snuddar vid nästa års mässa.

Och foton, då? Jag hade kameran med mig men den kom aldrig upp ur väskan. Nästa år har jag förhoppningsvis en mobil som det går att plåta med. Och då … Eller också är jag bara den där hopplösa typen som aldrig lär sig det här med sociala medier fullt ut.

Äntligen dags för Bokmässan!

På torsdag är det äntligen dags – och fyra dagar senare är det över. För första gången ska jag åka till Göteborg och Bokmässan som utställare. Jag kommer att finnas i Egenutgivarnas monter, A02:52 tillsammans med 21 andra författare, där Grim förlag och sju andra förlag är samutställare. Vii kommer att hjälpas åt att sälja och prata om varandras böcker. Under de fyra dagarna har jag ett monterprogram varje dag, och förhoppningsvis slipper jag och intervjuaren att stå ensamma i montern.

Jag kommer till mässan med fyra titlar, samtliga säljs till verkligt fina mässpriser! Kråkprinsessan och Glömskelunden kostar 40 kronor vardera, Snökupan säljer jag för 80 kronor och nyutkomna Cayenne – kryddpojken med bett till extra fina specialpriset 70 kronor.

Hela listan med samtliga böcker som Egenutgivarnas författare ställer ut hittar du här. Med den bredd vår utgivning har finns det säkert någonting för alla.

Så varmt välkomna till vår turkosfärgade monter!

Vikten av ett bra bokomslag

Under några intensiva dagar förra veckan var jag smakråd och nästan en integrerad del av författarfirma Björkqvist/Svensson. Det är de, Joanna och Kristina, som skrivit Förverkliga din bokdröm, som kommer ut lagom till bokmässan i september. De var i slutskedet av arbetet med omslag till boken. Mejlen for som blixtar mellan Frankrike, Grekland och Mellbystrand, med pdf-filer av omslaget. Det var mycket diskussion om färgerna och det var i de diskussionerna, och när jag sedan läste Kristinas blogginlägg om arbetet, som jag insåg hur slarvig jag själv varit när jag gjort omslagen till mina böcker. Eller slarvig – jag kunde ha tänkt mer medvetet. Därför är jag tacksam att jag fick vara med i processen, och ta del av tankarna. Det var där och då jag verkligen insåg hur viktigt ett omslag faktiskt är.

Jag är inte helt nöjd med omslaget till Snökupan, men jag tänker inte berätta vad jag skulle velat ha bättre, bara att jag inte ska göra likadant nästa gång.

Innan jag gjorde omslaget behövde jag en bild, ett foto. Och en idé om vad det fotot skulle föreställa. En väg som svängde svagt till vänster, var bilden som så småningom dök upp i mina tankar. Jag började se mig omkring. Vägen skulle vara ödslig, den skulle signalera skog. Jag trodde att jag skulle plåta en väg i Småland, men det blev i stället en väg några hundra meter hemifrån. Visserligen svängde vägen åt fel håll, men …

Med pocketböckerna testade jag först foton innan jag hittade den grafiska form som blev slutresultatet. Jag är rätt nöjd med omslagen till Kråkprinsessan och Glömskelunden, även om det finns mindre lyckade saker även här.

Omslaget till Cayenne – kryddpojken med bett var givet långt innan jag ens visste att jag skulle ge ut en kåserisamling. Det var den bilden eller ingen alls. För ett tränat öga finns saker att anmärka på, men jag är ändå väldigt nöjd. Med en sådan kille på omslaget kan det helt enkelt inte bli fel.

Och nu har jag börjat jobba lite med omslaget till min kommande roman, Mellan raderna. Jag hade en annan titeln på romanen tidigare, en som gjorde valet av bild enkel. Men sedan ändrade jag titel och bytte bild. Därefter började jag tveka. Nu har jag gjort två varianter och den ena känner jag mig lite nöjd med. Det är inte klart på något vis, men jag kanske är på rätt väg. Eller?

Egenutgivarna presenterar …

Jag är stolt medlem i föreningen Egenutgivarna (och snart även styrelseledamot, om ingen röstar emot på det extrainsatta årsmötet 18 juli, på en post jag aldrig trodde att jag skulle bli erbjuden – har haft alla andra positioner i olika styrelser genom åren, men aldrig varit kassör). I själ och hjärta är jag en ensamvarg, och därför är det så spännande att plötsligt ingå i den här föreningen och vara med i den i ett så tidigt skede att den ännu är under uppbyggnad. Ensam är stark, men tillsammans är man ännu starkare.

I höst är vi ett gäng egenutgivare som ställer ut i gemensam monter på Bokmässan (A02:52 – kom gärna och hälsa på i vår turkos monter!) och inför detta evenemang presenteras alla utställarna på föreningens hemsida. Den här veckan är det min tur.

Kolla här!