Gott hopp för skadad katt

I går kväll kom Cayenne in och haltade. Han blir nästan alltid skadad eller sjuk (jag har skrivit en bok om hans vilda liv, Cayenne – kryddpojken med bett) på kvällar och helger då det är svårare att få tag i en veterinär. Det syntes inget sår men i ärlighetens namn vågade jag inte kolla närmare. Han slår först och talar sedan. I morse var hältan värre men tack och lov hade ”min” veterinärklinik jour så jag fick en tid på förmiddagen.

Cayenne spottade, fräste och slog när veterinären skulle undersöka honom så egentligen kunde ingenting konstateras. Inte haltade han heller, men det händer tydligen ofta att djuren är så spända att de förtränger smärtan när de är hos veterinären. Han fick en smärtstillande spruta och tablett för fyra dagar. Så fort vi kom hem såg jag hur ont han hade, hur svårt han haltade och hur eländig han var.

Men efter en timme började smärtlindringssprutan ge effekt och snart hade jag även fått i honom lite mat. Det finns hopp om livet. Han ligger i skuggan i högt gräs och har det trots allt ganska bra. Medan hans matte är slut efter alldeles för få timmars sömn. Jag lägger mig nog också i skuggan i högt gräs och försöker ta in att det redan har gått en vecka av första sommarmånaden.

Fridhem och Final cut

Den senaste veckan har jag tillbringat på Fridhems folkhögskola och sommarkursen Digital videoredigering.

Kursen gav en första inblick i redigeringsprogrammet Final cut (eller Adobe Premiere, om man hade intresse åt det hållet). Som tur är fick vi färdiginspelat material att redigera, för annars hade det blivit väldigt tunna filmer från mig. Jag har nämligen aldrig filmat digitalt. Inte en enda filmsekvens.

Så varför valde jag då en sådan kurs? Tja, först och främst för att jag ville ägna en semestervecka på folkhögskola och slippa laga mat samtidigt som jag lärde mig något nytt och fick träffa människor jag aldrig skulle ha träffat annars.

Men ju närmare kursstart jag kom desto mer nyfiken och sugen blev jag på att faktiskt lära mig att redigera film digitalt. Jag tänker göra boktrailers. Till att börja med boken Cayenne – kryddpojken med bett.

Efter en mycket givande vecka kom jag hem, plockade fram min kompaktkamera för att inleda de första trevande försöken i att fånga Cayenne på film.

Jag stötte på patrull direkt. Egentligen borde jag inte skriva om hur korkad jag faktiskt är, men sanningen har en förmåga att alltid komma fram så det är lika bra att erkänna.

Jag kunde inte hitta knappen som startade inspelningen. Så illa är det ställt med mig. Men jag vet hur man startar nytt projekt i Final cut, hur man importerar filer och gör en grovklippning av en film.

Det blir nog bra det här, till slut. (Och jo, jag hittade knappen till slut.)

Mål för mållösa

En dag i februari när jag var ute och gick kom jag på vilket kommersiellt mål jag skulle ha med mitt författarskap. Jag skulle sälja böcker för minst hundra kronor om dagen. Det borde inte vara omöjligt, även om jag är sämre än sämst på att marknadsföra dem och mig. Jag har dessutom satt ett lågt f-pris på samtliga mina böcker, varför det inte blir så många kronor för varje såld bok.

Vid det laget var det ännu en månad kvar innan senaste romanen, Mellan raderna, skulle komma ut, men jag hade redan i början av januari inlett Grim förlags e-bokssatsning (min debutroman Och natten är lång och svår kom som e-bok ett år tidigare) genom att ge ut en första novellsamling om tre noveller (Systrarna Jönsson och två till). Den följdes av ytterligare en samling (Stendöd i Prag och lite till) och därefter var jag redo att ge ut Kråkprinsessan som e-bok. Det var i början av februari och då kom också kommersen igång. Bara ett fåtal köpte boken, men desto fler laddade ner den via bibliotek. Vilken trevlig sysselsättning, att logga in på Elib och kolla försäljningsloggen!

Snart hade jag konverterat även Glömskelunden, Snökupan och Cayenne – kryddpojken med bett till epub-fil, och även producerat en tredje novellsamling, Midsommarnattsdrömmen och ännu mer. När Mellan raderna kom ut, 25 mars, var även e-boksversionen ute till försäljning och utlån.

Så att formulera min ekonomiska målbild var inte helt orealistiskt. För säkerhets skull lade jag även till ett delmål: att inte nolla.

Nu har det gått några månader och jag kan konstatera att jag HAR nollat. Inte bara en dag utan flera. Statistiken ser för tillfället riktigt sorglig ut och för att ytterligare gnugga in salt i mina sår räknade jag ihop hur mycket jag sålt för under de veckor som gått sedan jag formulerade målet.

Det är nitton hela veckor (plus fyra dagar, då jag sammanlagt sålde för 879 kronor) och med ett litet leende inser jag att jag i alla fall är bra på att formulera mål. Under de här nitton veckorna har jag i genomsnitt sålt för 101 kronor om dagen och ligger alltså på plus! Jag är medveten om att det inte behövs mer än ett par veckor till för att jag ska hamna efter i statistiken, men jag valde att kolla just nu, eller hur?

För att vara på den säkra sidan, jag är inte en sådan som vill sätta orealistiska mål utan vill verkligen att de ska vara både möjliga och troliga att uppnå, har jag bestämt att det här målet inte behöver uppnås med en gång utan kan ses långsiktigt.

Så nu är mitt primära mål att inte nolla. Därför: kom igen! Gå in och låna mina e-böcker! (Låna gärna Anna Maria Schymans Skönt förvirrad kvinna samtidigt! Det är Grim förlags första utgivna bok av en annan författare än mig själv. Snart kommer det en till!) Eller köp dem billigt hos någon av nätbokhandlarna! Ni vill väl inte att jag ska gå som en nolla genom livet!

 

Att tänka utanför boxen

Livet är fyllt av modeuttryck. Att kunna leverera, är ett av de mer gångbara för tillfället. Jag fick själv frågan om jag verkligen trodde att jag skulle kunna klara att leverera i en ny organisation på jobbet. (Ja, det tror jag, jag har inte gjort annat än levererat de senaste åren.)

Att tänka utanför boxen är ett annat uttryck som vi lärt känna. Det är nästan alltid bra att tänka utanför boxen, trampa nya stigar och se möjligheter där egentligen inte borde finnas.

När Cayenne – kryddpojken med bett kom ut i höstas tänkte jag utanför boxen. Lite grand, i alla fall.

Jag skrev till en av Sveriges största kattmagasin, skickade ett exemplar av boken och erbjöd redaktionen att lotta ut fem stycken böcker till läsarna. Samtidigt gick jag med i deras Facebook-grupp för att hålla koll på när utlottningen skulle ske.

Långt om länge fick jag besked om att utlottningen skulle ske i julnumret. Kul, tyckte jag. Och väntade på att detta skulle tillkännages i Facebook-gruppen.

Inget hände. När jag hade Cayenne hos veterinären i slutet av januari, för vaccinering, kollade jag i de två senaste numren av tidningen. Efter att ha bläddrat igenom julnumret två gånger hittade jag utlottningen. En liten liten ruta i annonsblocket. Kanske inte vad jag hade hoppats på.

Ett annat litet kliv utanför boxen gjorde jag när jag kom på den smarta idén att erbjuda en djurbutik att sälja boken. Visst var det en bra tanke? Vem kan vara mer intresserad av att läsa om en katt än den som tycker om katter och handlar i specialbutik?

I dag hämtade jag böckerna. Inte en enda var såld. Kattägare går till djurbutiken för att köpa mat och leksaker till sina djur, och innehavarna i affären säljer inte böcker utan mat och leksaker till djuren.

Men snart kanske det finns en ny box att tänka utanför. Man måste ju testa för att veta vad som fungerar och vad som inte fungerar. Skam den som ger sig. Det är också ett gångbart uttryck.

Nytt år – utan mål

Rubriken kanske låter lite pessimistisk, men för mig är den närmast som ljuv musik. När jag bestämde mig för att starta mitt förlag, Grim, lade jag upp en utgivningsplan för att slippa ha ett förlag med enbart en bok på sitt samvete. Planen föreskrev fem böcker på två år. På nyårsafton gick jag i mål med Mellan raderna, som blir den sjätte boken att ges ut på Grim förlag.

Först kom Snökupan, i juni 2011, därefter var det stiltje fram till februari 2012 då jag stack mellan med ett bonusprojekt i form av min första e-bok, Och natten är lång och svår – Sången om Camilla. Det är en nyutgåva av min allra första roman, som gavs ut i mitten av åttiotalet. Jag ville testa om jag kunde klara av att göra e-bok själv eller om jag var tvungen att anlita proffs. Efter mycken möda och stort besvär lyckades jag. Och lite smart tycker jag nog att jag var eftersom jag skrev en liten lathund för hur jag hade gjort, i fall jag skulle få lust att göra fler e-böcker.

I april kom mina två första pocketböcker ut, Kråkprinsessan och Glömskelunden, som tidigare varit utgivna på annat förlag. Och i september var det dags för min katt att få sin egen bok, Cayenne – kryddpojken med bett. Nu, och endast här, kan avslöjas att boken egentligen skulle ha hetat Cayenne – PEPPARpojken med bett, men någonstans i något omslagsförslag blev det fel och så fick han bli en krydda i stället. Pepparpojken hade naturligtvis varit bättre, men jag har ingen att skylla på så det är bara att tugga i sig (om nu inte peppar varit så lömskt att tugga).

På nyårsafton blev jag alltså klar med Mellan raderna och i morgon ska jag skicka iväg en beställning på provtryck. Jag har nått utgivningsmålet jag satte upp med förlaget, och jag har nått det med råge. Det känns bra.

Och ännu bättre känns att jag inte har några nya mål uppsatta. Jag har planer, bland annat tre eller fyra e-böcker, först och främst av mina romaner, men sedan har jag även tänkt plocka ihop några av mina deckarnoveller till en trevlig liten samling. Och kanske några av mina mer allvarligt menade noveller till en annan samling.

Men mål har jag inga fler. Det är bara stressande att ha mål. För min del duger det gott med planer. Och sådana har jag gott om!

Skrivet om Cayenne – kryddpojken med bett

Bloggen bokcirkel.se skriver fint om Cayenne – kryddpojken med bett.

”Cayenne – kryddpojken med bett är en mycket trevlig julklapp och också prissatt för att fungera som en gå-bort-present. Det fick jag veta när jag intervjuade Annika under Bokmässan i Göteborg i september.

Istället för en blomma eller en flaska vin passar den här charmiga boken utmärkt.”

Läs hela recensionen här

BTJ och urvalsprocessen

När biblioteken bestämmer vilka böcker som ska köpas in sker det ofta med hjälp av ett inköpshäfte och en lista som Bibliotekstjänst (BTJ) skickar ut ungefär varannan vecka. I häftet står kortfattade lektörsomdömen som är till hjälp i urvalet. Självklart finns det böcker som inte behöver någon närmare presentation i  häftet, de förväntade storsäljarna exempelvis, som det bildas oändliga låneköer till.

Men för de mer okända författarna som ofta kommer ut på mindre förlag, är det viktigt att komma med i BTJ:s lista, helst med ett positivt omdöme som kan locka inköparna på landets bibliotek. Biblioteken är ofta den största kunden hos småförlagen, inte minst hos egenutgivare, därför är BTJ en verklig maktfaktor.

När jag gav ut min första bok på eget förlag, Snökupan, för drygt ett år sedan, skickade jag den till BTJ cirka två månader före officiellt släppdatum, 1 juni. Den kom med i listan som gick ut i mitten av juni så där kände jag mig framgångsrik och lyckad.

Ännu mer lyckad kände jag mig under de fem veckor samma sommar som det kom in beställningar varje dag. Sedan tvärdog det. Men det var kul så länge det varade.

I våras kom pocketutgåvorna av Kråkprinsessan och Glömskelunden, som tidigare givits ut av Ord & Visor förlag. Jättesmidigt, tänkte jag, att det redan finns lektörsomdömen på dessa och sände iväg böckerna i god tid för att de skulle kunna komma med i listan lagom till utgivningsdatum. Men det var bara den ena som dök upp i någon beställningslista. Den andra hade sålt för dåligt i originalutgåvan och ratades därmed.

Ännu en lärdom att lägga till övriga i den här branschen. Man måste sälja mycket för att kunna sälja mer. Ganska logiskt men samtidigt lite av moment 22.

Min senaste bok, Cayenne – kryddpojken med bett, kom ut 15 september. Men jag hade den i min hand redan före midsommar. Blixtsnabbt norpade jag två böcker ur första kartongen och skickade till BTJ. Mycket belåten med att vara ute i så god tid.

Fast nu är det snart mitt i oktober och det har fortfarande inte kommit något lektörsutlåtande av boken, så i eftermiddags ringde jag till BTJ.

Det visar sig att den inte skickats till någon lektör. Jag väntar på telefonbesked om varför. Mina tidigare böcker har fått bedömningar,  kåserisamlingar av andra författare har fått bedömningar, så jag utgår från att det hela är  ett missförstånd.

Men säker kan jag inte vara. En kollega ringde till BTJ angående sin senaste bok och fick besked att de kastat de två recensionsexemplar hon skickat och att den inte skulle recenseras eftersom de ansåg att hennes tidigare bok inte höll måttet . Men kollegan är envis och gav sig inte. Hon skickade en ny bok och fick till slut en bedömning av sin bok. En positiv sådan.

Jag tänker inte heller ge mig, om det nu visar sig att det gjorts en urvalsprocess där min Cayennebok gått bort.

 

 

Tankar efter Bokmässan

Jag vet att jag borde ha bloggat under bokmässan. Det enda jag kan skylla på är att jag har en urgammal mobil, som det inte går att blogga från, och en kass uppkoppling på rummet. Samt att jag inte riktigt hänger med i bloggtempot som alla rutinerade bloggare har.

Kort sammanfattning av mitt första bokmässeäventyr som utställare:

Onsdag: Jag hade inga svårigheter att hitta till vandrarhemmet som jag skulle bo på under mässdagarna. För att vara säker på att hitta därifrån till mässan hade jag skrivit ut en vägbeskrivning från hitta.se. Den ledde mig rakt in i villaområdena kring gamla Örgryte kyrka. Jag kunde se pariserhjulet på Liseberg men inte komma tillräckligt nära utan försvann snart ur kartbilden. Nåja, till slut var jag framme och kunde börja hjälpa övriga i Egenutgivarna med bygget av vår turkosfärgade monter.

Torsdag: Det tog inte så lång tid innan vi hade spräckt försäljningsnollan (min Cayenne – kryddpojken med bett var faktiskt först ut) och sedan flöt dagen på väldigt fint. Vi hade fått en fin start, då TV4 gjorde ett inslag om föreningen. Det visades både på morgonen och kvällen, och resulterade i många besökare. Radion var också hos oss och stack fram mikrofonerna.

Bilden är tagen av vår första kund, Anne-Lie Månsson, som köpte Cayenne – kryddpojken med bett till sin katt Max! Sådana är vi, kattvänner – väldigt snälla mot våra skyddslingar.

På kvällen var det vinmingel i vår monter. Det är väldigt många utställare som har vinmingel på torsdagskvällen men minglarna räckte till oss också. Vi hade fullt i montern och det var väldigt trevligt. Mot slutet av kvällen protesterade mina ben mot att jag inte gjort som man ska och valt bekväma gympaskor. Som tur var kunde jag byta till sådana skor innan Kristina Svensson och jag begav oss till banken för att sätta in dagens kontantkassa.

Fredag: Benen och ryggen ville ha ett ord med i laget, men det var bara att tysta dem. Dagen fick snabbt men det kändes lite trögare att stå och gå än på torsdagen. Under samtliga dagar hade Egenutgivarna ett digert monterprogram, vilket gjorde att vi hade en jämn ström av besökare och aldrig behövde stå ensamma. Vid ett tillfälle konkurrerade vi med Jonas Gardell, som framträdde på närliggande Litteraturscenen. Då kom en av deras arrangörer och bad oss skruva ner volymen. Vilket vi inte gjorde.

Jag tillbringade kvällen liggande. Det pratas mycket om att kvällarna ska vigas åt Park, dit alla kulturpersonligheter går för att mingla. Frågan är hur många utställare som orkar gå dit. Själv låg jag som sagt till sängs. Det beror på att det i mitt rum fanns våningssäng, och avståndet mellan min säng och den övre var så snålt att jag inte kunde sitta. Men sängen var enormt bekväm och med resväskan under fötter och ben hamnade dessa lite högt, vilket de tackade för.

Lördag: Energin var tillbaka efter fredagens lilla dipp. Det var fullt av folk överallt, lördagen är mässans höjdpunkt för de flesta besökare. Bokbloggen I min bokhylla (Josefine Granding Larsson) kom till Egenutgivarnas monter på eftermiddagen och lyssnade när Joanna Björkqvist intervjuade mig om mitt förlag, Grim. Försäljningen gick strålande och framåt kvällen tog Kristina och jag vår dagliga tur till banken för att sätta in kontanter.

Söndag: Jag var bara där halva dagen, sedan fick jag ledigt, packade ihop de flesta av mina böcker och tog bilen ut ur stan och söderöver. Det var fantastiskt skönt att komma hem efter några intensiva dagar, och lite skrämmande att konstatera att tankarna redan snuddar vid nästa års mässa.

Och foton, då? Jag hade kameran med mig men den kom aldrig upp ur väskan. Nästa år har jag förhoppningsvis en mobil som det går att plåta med. Och då … Eller också är jag bara den där hopplösa typen som aldrig lär sig det här med sociala medier fullt ut.

Äntligen dags för Bokmässan!

På torsdag är det äntligen dags – och fyra dagar senare är det över. För första gången ska jag åka till Göteborg och Bokmässan som utställare. Jag kommer att finnas i Egenutgivarnas monter, A02:52 tillsammans med 21 andra författare, där Grim förlag och sju andra förlag är samutställare. Vii kommer att hjälpas åt att sälja och prata om varandras böcker. Under de fyra dagarna har jag ett monterprogram varje dag, och förhoppningsvis slipper jag och intervjuaren att stå ensamma i montern.

• Besatt av en roman – 20 år med Kråkprinsessan

  torsdag 27 september 2012, kl. 11:15

  Annika Bengtsson intervjuas om hur en roman kan kräva att bli skriven och vägra släppa taget.

• Cayenne – kåserier om kattpojken med bett

  fredag 28 september 2012, kl. 16:50

  Om katter, kåserier och humor i skrivandet.

• Grim – ett eget litet förlag

  lördag 29 september 2012, kl. 16:00

  Eget förlag – fördelar, nackdelar. Känslan av att hitta rätt och hitta hem.

• Cayenne – kåserier om kattpojken med bett

  söndag 30 september 2012, kl. 11:15

  Om katter, kåserier och humor i skrivandet.

Jag kommer till mässan med fyra titlar, samtliga säljs till verkligt fina mässpriser! Kråkprinsessan och Glömskelunden kostar 40 kronor vardera, Snökupan säljer jag för 80 kronor och nyutkomna Cayenne – kryddpojken med bett till extra fina specialpriset 70 kronor.

Hela listan med samtliga böcker som Egenutgivarnas författare ställer ut hittar du här. Med den bredd vår utgivning har finns det säkert någonting för alla.

Så varmt välkomna till vår turkosfärgade monter!

Böcker på väg

Senaste veckan har jag levererat böcker till lokala boklådor och en butik som säljer djurtillbehör. Jag tycker att Cayenne – kryddpojken med bett kan passa där. I fredags kom första beställningen via Bokrondellen och i dag kom en till. Dessutom kom beställningar från Adlibris och Förlagssystem, så i eftermiddag, när Postens Företagscenter öppnar, har jag tre olika försändelser att lämna.

Från Adlibris har jag sedan tidigare fått adresslappar att klistra på kartongen. Det är praktiskt och behändigt. Snäppet värre är det när jag ska skicka till Förlagssystem. Jag skriver ut adresslappar via nätet och skickar samtidigt förhandsinformation till Posten, att jag är på gång med en leverans. Problemet är när jag ska lägga i de perforerade papperen som bildar underlag till adresslapparna. Jag lyckas nämligen ALDRIG lägga i dem på rätt håll.

Senast jag skickade iväg skrev jag därför detaljerat hur jag skulle göra: baksidan upp, flärpen ner.

Det verkade solklart då. Men det är flera månader sedan jag hade anledning att skicka till Förlagssystem, eller något annat ställe där jag måste skriva ut adresslappar. Så den första frågan jag ställde mig var: vilket är baksida?

Den andra frågan följde direkt efter: vad menar jag med flärpen? Det fanns inte några lösa flärpar på papperet som skulle placeras i skrivaren.

Nå, jag gjorde jag brukade: blundade och chansade. Och det blev rätt!

Hoppas att jag snart får anledning att testa igen. För nu tror jag att jag vet vilket som är baksidan och vad flärpen är (en liten kontrollsedel med kollinumret som avsändaren, alltså jag, ska behålla som någon slags kvitto) och vilket som räknas som upp respektive ner i skrivaren.

Det är inte lätt alla gånger, men det är roligt!