Ny e-bok och kampanj

I dag kommer en ny bok ut på Grim förlag (som ju är mitt alldeles eget lilla förlag, min Gris i motvind). Det är min vän och kollega Joanna Björkqvist som inte riktigt kunnat släppa taget om sin debutroman Nära dig, och därför arbetat om den och bytt titel på den, till Närmare dig. Nu finns den som e-bok, och inom några veckor kommer den även att finnas tillgänglig som storpocket. Det är ju trots allt något visst med pappersböcker, även om e-boken är väldigt behändig och den stora vinnaren i längden.

Från i dag och fjorton dagar framåt säljer Grim förlag alla e-böcker till halva priset. Än så länge har prissänkningen bara slagit igenom hos Bokon, men förhoppningsvis kommer de andra butikerna att följa efter.

Och från i morgon är det halva priset även på förlagets pappersböcker, på Adlibris. Det går knappt att önska sig mer, nu när hösten är på väg och den gamla klyschan att krypa upp i fåtöljen med en bra bok känns helt okej att torka dammet av och använda.

Nackdelarna med eget förlag

Jag gillar verkligen att ha den kontroll jag har som oberoende författare och utgivare. Men alla dagar är inte lika kul.

I går kom Mellan raderna ut. Det var jag själv som bestämt utgivningsdatum och jag valde en måndag bara för att det såg snyggare ut än en tisdag, men det hade ingen betydelse varesig i praktiken eller teorin.

Samtidigt som pappersboken kom ut fanns även e-boksversionen tillgänglig. Och med det menar jag att den verkligen var tillgänglig. Redan vid midnatt låg den i Elibs lista över nyutgivna böcker och några timmar senare gjordes de första nedladdningarna via biblioteken. Fantastiskt!

Nästan alla nätbokhandlare hade också titeln tillgänglig på rätt datum. Det är bara Adlibris som släpar efter. De har inte ens fått in förra e-boken, Cayenne – kryddpojken med bett, i sitt system, trots att det var över två veckor sedan den kom ut.

Men e-böcker lever ju sitt eget liv så de dyker väl upp förr eller senare. Pappersböcker måste man däremot forsla med hand- och motorkraft.

Jag skickade iväg en beställning från Förlagssystem i fredags. Genom att följa kollinumret, på Postens hemsida, kunde jag konstatera att de tog emot böckerna i går eftermiddag. Men titeln står som Tillfälligt slut på hemsidan och på Bokrondellen.

Jag började med att ringa till Bokrondellen, som tyckte att jag skulle ringa Förlagssystem.

Jag ringde Förlagssystem, som konstaterade att de inte hade någon notering om att de tagit emot böckerna. De skulle dock kolla upp det och återkomma. Jag kan förstå att mitt problem (20 böcker) är väldigt väldigt litet i deras värld. Men det är ändå frustrerande.

Nu tror jag inte på allvar att det har hänt något negativt med mina böcker, de har nog bara inte hittat till sin hylla än.

Adlibris har gjort flera beställningar av böcker under februari och mars, medan bokrean pågått. När det nu finns en ny fräsch bok att beställa har jag så smått gått och väntat på att de ska lägga en beställning på den. Enligt vårt avtal är de skyldiga att hålla några böcker i lager. Men ingen beställning har kommit, så efter att ha mejlat dem beslöt jag mig för att ringa dem.

Först fick jag prata med någon som trodde att jag ville lägga en beställning på min egen bok. Sedan skulle jag bli kopplad till rätt avdelning, men fick då beskedet, via ett inspelat meddelande, att de är svåra att nå via telefon så det är bättre att mejla.

Och här sitter jag och kan inte göra annat än att gå ut och se efter om våren är på väg. Det finns logistikproblem även där.

The Hour

I går kväll tittade jag på de tre sista avsnitten av BBC-serien The Hour, andra säsongen. Jag är djupt tagen och har inte hämtat mig än. Det är en fruktansvärt bra serie, välgjord, med bra intrig, intressanta karaktärer och utmärkta skådespelare.

I nya numret av Svensk Bokhandel läser jag att det finns de som menar att tv-serien är den nya romanen. En författare, Wendy Wax, har tagit konsekvenserna av detta och skrivit en roman som heter While We Were Watching Downton Abbey. Om jag skulle skriva en roman om vad som pågick medan jag tittade på The Hour skulle nog ingen vilja läsa den. Och själv skulle jag, på varje sida, skriva SE DEN! Se den i stället.

Jag tänker framför allt på scenen där den otroligt kontrollerade nyhetschefen bryter ihop. Hur svår den scenen skulle vara att gestalta i en roman. Det finns två människor i rummet men ingen dialog, bara en man som maniskt flyttar papper och pennor över skrivbordet i ett försök att behålla kontrollen innan smärtan slutligen rinner över och ut.

Det är så bra! Jag önskar att jag kunde skriva så bra. Skriva något som var så spännande och så gripande.

I stället jobbar jag vidare i eboks-fabriken. Den 25 mars kommer Mellan raderna ut, både som pappersbok och i eboks-format.

I kväll ska jag börja se om första säsongen av The Hour. Jag hoppas verkligen att det kommer en tredje säsong. Och att det som såg ut att hända i slutscenen faktiskt inte hände.

Egoboost i vinterkylan

Sent i fredags kväll lyckades jag få ordning på e-boken jag slitit med hela dagen, och på lördagsförmiddagen laddade jag upp den till Elib, som distribuerar till nätbokhandel och bibliotek.

Sedan dess har det varit roligt att gå in och kolla statistiken på Elib. Mina e-novellsamlingar (Systrarna Jönsson och två till, samt Stendöd i Prag och lite till) har laddats ner med något tiotal varje dag – de första dagarna. Sedan har nedladdningarna successivt minskat och till slut nästan upphört.

Nu har Kråkprinsessan funnits tillgänglig på landets bibliotek i ett par dygn och det är närmare hundra som hittills laddat ner. Förhoppningsvis finns det bland alla låntagare även några som faktiskt läser.

Den har också börjat hitta till de olika nätbutikerna, och kostar ungefär som pocketversionen.

Snart kommer resten av romanerna som e-bok, inklusive den rykande aktuella Mellan raderna, som har utgivningsdatum för pappersversionen satt till 25 mars.

Stendöd i Prag lever!

Jag lovade att hojta till när min nya e-bok fanns ute på marknaden. Nu gör den det. Stendöd i Prag och lite till är titeln på  novellsamlingen och den går att låna på alla bibliotek som är anslutna till Elib, samt köpa bland annat här.

Så här står det i presentationen:

Karin sträcker sig efter Görans hand, men den är redan upptagen. Av Karins bästa vän Lena, som tvingat sig med på deras resa till Prag. Karin blir både svartsjuk och förnärmad. Hon bestämmer sig för att ge Lena en läxa så att hon håller sig borta från andras män.

Mammas moster Carla är på väg att förstöra Antons tolvårsdag rejält, bara genom att finnas till. Även här smids planer på hämnd. Genom att behärska internet kan han hitta recept på det mesta för att skrämma tanten på flykten.

Jag har alltid avskytt min namne, Annika Bengtzon. När hon tar över mitt liv och manövrerar ut mig från mitt jobb, bestämmer jag mig för att ta tillbaka det. Ett inbrott i förlagshuset, lite fix och trix med manuset till nästa deckare – så ska hon få se på annat!

 

Ett år av (magiskt) tänkande

När jag nu är klar med alla de projekt jag sjösatt de senaste två åren har jag tänkt mig ett år av (magiskt) tänkande. Jag vet inte om det blir fler romaner, sådant kan man aldrig veta, men jag hoppas förstås. En synnerligen vag idé finns och en lika vag plan att kunna börja skriva om ett år.

Tills dess ska jag samla pusselbitar. Och tänka. Det är i skarven, när allt är möjligt och ingenting är tvång, som inspirationen sticker upp. Jag tycker om alla faser i den process en roman är, från ögonblicket då jag får den allra första idén tills stunden då jag fått bekräftelse från tryckeriet på att de tagit emot mitt material och inom ett par veckor ska förvandla det till böcker.

Men kanske är det den fas som nu ligger framför mig som jag ändå är allra mest förtjust i. Just nu känns det så.

Medan jag tänker och iakttar min omgivning på jakt efter pusselbitar ska jag, när den tiden är, odla min trädgård, och njuta av livet.

En och annan e-bok blir det naturligtvis också, så jag måste snart beställa nya ISBN-nummer från KB. Jag som skämdes när jag drämde till med en beställning på tio stycken för ett par år sedan.

Systrarna Jönsson och två till

Nu finns min första novellsamling, Systrarna Jönsson och två till, i e-boksformat att låna eller köpa. Jag hade inte alls tänkt ha så bråttom med den, har i stället börjat förvandla mina romaner till e-böcker, men noveller ÄR ett behändigt format på alla sätt. Jag har alltid skrivit alla mina noveller i en enda sittning, ungefär som jag gör med alla kortare texter. Kanske var det därför jag så snabbt redigerade och konverterade och laddade upp dem på Elib. Förra gången jag gav ut en e-bok höll jag på i en evighet och var så frustrerad att jag nästan dog. En kväll var jag på quiz, och där träffade jag två män som jag spillde min frustration över. När jag träffade den ene flera månader senare frågade han hur det hade gått med boken. Vid det laget hade jag kommit ut med tre böcker till, men i hans värld var jag fortfarande förgrymmad.

Den här gången gick det smidigt att ta sig förbi porten till Elib. Jag såg till att inte ha några mellanslag i filnamnen eller å, ä, ö. Och inte ha rutan för typsnitt ikryssad när jag konverterade till epub i InDesign. That’s it.

Sedan upptäckte jag ett par små fel i alla fall. Bland annat att jag, när jag gjorde om omslaget, missat att lägga till mitt namn. Det gjorde jag även när jag skulle fylla i metadata i Elib. Jag ska kanske jobba på att göra egot lite större, eller åtminstone inte förminska mig själv för mycket.

Men nu är jag trött. Jag tror att jag lägger av för i dag.

Gamla datorer

Ingen av mina datorer har slutat fungera. De har bara blivit för gamla och ställts undan. Innan jag ställt undan dem har jag tömt hårddiskarna och sparat det som varit värt att spara. INTE.

Jag önskar verkligen att jag hade gjort så. När jag skulle samla ihop kåserier till Cayenne – kryddpojken med bett, fick jag leta i alla mina gamla datorer. Jag tror att jag hittade alla kåserier som handlade om honom, men helt säker är jag inte. Det tar sin tid att leta igenom hundratals kåserier.

Nu har jag sökt efter noveller som jag ska ha i mina e-bokssamlingar. Och jag sitter omgiven i soffan av två gamla bärbara datorer, medan det finns en gammal stationär dator i biblioteket. Allihop har innehållit noveller som jag kan ha nytta av. Men vilket onödigt jobb det är att behöva starta dessa gamla urtidsmodeller och leta igenom när jag borde ha sparat allt på en extern hårddisk.

Jag vet inte om jag hittat alla noveller som jag skrivit de senaste åren. Det är inte speciellt många, jag var drygt sjutton när jag lade min novellkarriär bakom mig, och de novellerna finns definitivt inte på någon dator. Dem skrev jag på min röda Olivetti Valentine och skickade till en tjejtidning som gladeligen publicerade dem, trots att de inte direkt passade in i mallen (= i stället för romantiska berättelser skrev jag om fängelser, droger, äldreboenden, ungar som åkte tåg och en massa andra, för sammanhanget, udda ämnen). Sedan tog det rätt många år innan jag tog upp novellskrivandet igen och under några år krängde ur mig korta stycken med handlingen förlagd till sommartid. Detta för att de skulle passa in i Hallandspostens sommartidningar.

Och nu ska de få nytt liv i mina små eboks-samlingar. Det ska bli kul att redigera och se om de håller fortfarande.