Nödvändigt ont

Jag har klagat förut och jag kommer antagligen att göra det igen. Detta med bokföring, alltså. I somras lyckades jag förstöra bokföringen för flera månader tillbaka och tvingades göra om den. När jag väl var i kapp bestämde jag mig för att aldrig mer halka efter.

Vilket fungerade utmärkt ett par månader. Sedan kom september, en ovanligt hetsig månad, och i dag när jag skulle skicka iväg några fakturor bestämde jag mig för att bokföra sådant som blivit liggande.

Det var en månads samlad utgifter och inkomster och jag har inget stort företag så posterna är hanterbara. Ändå tar det sådan tid! Tre timmar (inklusive en lunchpaus med en alldeles för chilitryfferad blomkålssoppa som tog tid att äta) senare hade jag både kommit ikapp (och bara noterat ett enda bortslarvat kvitto) och skickat iväg fem fakturor.

Nu ger jag mig själv ett nytt löfte: aldrig mer halka efter med bokföringen! Vi får väl se hur länge jag kan hålla disciplinen på topp den här gången.

Det här med fakturor

När jag var drygt tjugo köpte jag hus första gången, tillsammans med en kille. Av olika skäl blev jag den som tog hand om den gemensamma ekonomin (och dessutom fick stå för räkningarna under en period). Jag var stenhård. Om ett företag missat att skicka en faktura var jag på dem som en hök. Varför har jag inte fått någon räkning, jag brukar få den då och då?

Jag inser att man är bra rabiat om man gör på det viset. Men jag visste ju att räkningarna skulle komma, och jag ville bli av med dem – betala och gå vidare. Tills nästa räkning kom.

Sedan dess har jag upptäckt att det faktiskt är lättare att ta emot en räkning än att själv skriva en. Jag tycker verkligen att det är vanvettigt trist att skriva faktura, trots att jag själv har gott av det i slutänden.

Och nu sitter jag här igen och ber folk skicka faktura. Den här gången i föreningen Egenutgivarna, där alla ännu inte skickat faktura på sålda böcker under Bokmässan. Jag har räknat ut hur mycket var och en ska ha, så det är bara att skriva fakturan och skicka.

Men jag är uppenbarligen inte ensam om min ovilja att få det gjort. Däremot är jag uppenbarligen gjord för att efterlysa fakturor. Kan det möjligen vara en lönsam affärsidé?

Plus och minus

På minussidan: jag skulle hämta en låda ekologisk frukt som jag beställt. Fick en låda grönsaker i stället. Massor av mangold – jag som har så mycket spenat i landet att jag är halvt förtvivlad.

När jag kom hem kollade jag min beställning: jag hade klickat i fel ruta. Mitt fel alltså att jag måste tugga mangold och sallad i stället för att äta äpplen, päron och persikor.

På plussidan: det låg ett bokpaket i brevlådan när jag kom hem.

På minussidan: det var en bok jag inte är intresserad av att läsa.

På plussidan: jag har fått betalt från bokhandeln jag fakturerade i mitten av april.

På minussidan: jag har fått en faktura på en beställning som jag redan har betalat. Samt upptäckt en annan utsänd faktura som inte betalats.

På plussidan: jag köpte två böcker i min lokala bokhandel i Laholm (bästa bokhandeln).

Jag tror att plus och minus tar ut varandra. Nu ska jag ta mig till affären och köpa frukt, sedan ska jag klämma lite på den ena boken jag köpte. Den handlar om växthus.

Att få betalt eller inte

Jag avskyr siffror. Varje gång jag närmar mig mitt bokföringsprogram på datorn ryser jag av obehag. Jag lär mig aldrig: bokför på fel konton, från fel konton, på fel datum, från fel datum osv. Men jag rättar alltid till det så att det bli korrekt till slut.

Det är ingen annan än jag själv som ska behöva lida för min sifferångest. Ändå har jag förstått att det är många andra som gör det. Sådana som jag skickar fakturor till, exempelvis.

Jag har ett mycket litet förlag, skriver kanske ut ett tjugotal fakturor under ett år (jag vet inte eftersom jag aldrig tänkt på att räkna efter). Och förbluffande många gånger tvingas jag påminna kunden om att betala.

Det handlar inte om privatkunder utan företag. Riktiga företag, inte små skuttare som jag själv utan stora och medelstora företag som borde vara hyfsat vana vid att hantera siffror. Och fakturor.

Förra sommaren hade jag problem med en av våra större matvarukedjor, som lokalt tagit in mina böcker. När jag skulle skriva ut slutfakturan fick jag inte betalt. Jag tror att jag skickade tre påminnelser innan jag fick telefonkontakt med den lokala aktören. Då blev jag ifrågasatt. Så småningom ändrade de attityd och då, men först då, kom det fram att jag hade skickat min faktura till fel adress. De visste om det, men hade de kontaktat mig för att tala om att de ändrat faktureringsuppgifter?

Efter sju sorger och åtta bedrövelser fick jag mina pengar.

Ibland när jag skickat påminnelse får jag besked att fakturan inte kommit fram. Jag brukar mejla när så är möjligt, och från en kund, som aldrig betalat i tid utan alltid kommer med betalningen några dagar för sent, får jag alltid bekräftelse på att de tagit emot mitt mejl. Men tydligen inte min faktura.

Nu är det en annan kund som inte betalat. Jag skickar påminnelse, inget händer, jag försöker nå kunden per telefon och lyckas till slut. Jag frågar om han fått mitt mejl med påminnelsen. ”Ja jag såg det i går.” Okej, vad bra, då hade det väl varit lite fint om han skickat ett snabbt svar, kanske bett om ursäkt för att betalningen inte kommit iväg. Någonting. En bekräftelse på att jag finns och att mina mejl existerar.

Vi kom överens om att jag skulle skicka fakturan igen. Jag gjorde så. Men någon betalning har inte kommit in. Än. Den kommer säkert, det är bara trist att vägen dit är så lång.

Jag tycker att det finns ett par huvudregler: man håller deadline och man betalar sina räkningar. Svårare än så ska det inte behöva vara. Eller är det mig det är fel på? Jag kanske också ska sluta betala mina räkningar i tid.