Förrådsstädning, del 4 – glasögonen

20140809-130746-47266753.jpgMitt evighetsprojekt, även kallat förrådsröjning, fortsätter efter några dagars paus. Man skulle kunna tro att jag har ett stort förråd, men det är inte större än tolv kvadratmeter och jag brukar röja ur det varje år. Skillnaden den här gången är att jag försöker gå på djupet. Sortera och organisera även i alla lådor som står anonyma och tigande på hyllorna.

På bilden syns några av alla de glasögon jag haft genom åren. De runda, som ligger längst fram, var de allra första. Jag fick dem när jag gick i sjunde klass och behövde dem bara när jag skulle se vad som stod på svarta tavlan. Alla i klassen, inklusive klassföreståndaren, ville prova dem och göra sig lite lustiga. En del människor är onekligen mer lättroade än andra. Professorn, kallade de mig, på grund av den runda formen.

Det enda jag har gemensamt med schablonbilden av en professor är min tankspriddhet.

Nu är det dags för nästa låda. Vad ska jag hitta där?

Annonser

Dåliga affärer

Jag köpte en Tempurmadrass och hatade den från dag ett. Till slut, efter fyra månader, åkte den ut. Eller delades på mitten, om jag ska vara exakt, och hamnade under sängen. Därifrån kan jag dra fram den och använda till gästmadrasser.

Jag köpte en ny digitalbox när den gamla gick sönder. Den är kass och jag hatar den verkligen. Planerar dagligen dess hädangång och förbannar att jag inte tänkte ett varv till innan jag köpte den.

I fredags fick jag äntligen mina nya glasögon efter att optikern (eller vem det nu var) misslyckats två gånger tidigare med att få till slipningen. Och jag konstaterar att jag verkligen hatar dem, att jag aldrig kommer att lära mig att tycka om dem. Förr eller senare måste jag lära mig att sluta köpa saker. Eller ha mer överseende med saker som trots allt tar sig in i mitt hem.