Håkan Nesser – Levande och döda i Winsford/Recension

9100134376Håkan Nesser: Levande och döda i Winsford (Albert Bonniers Förlag)
Recensionen även publicerad i Hallandsposten och Hallands Nyheter.
Det tar ett tag innan jag inser att huvudpersonen i Håkan Nessers nya roman, ”Levande ochdöda i Winsford”, är kvinna. Jag ser för mig en långbent man vandra på Exmoorheden iEngland i sällskap med sin hund. Nesser berättar i förstaperspektiv och även sedan jag insettatt författaren klivit in i Maria Holinek, tv-kändis och hustru till författaren och professornMartin Holinek, måste jag gång på gång påminna mig om det.
Kvinnan är i min egen ålder så det borde finnas ett stort mått av igenkänning. Det gör det
inte. Antingen är jag ovanligt barnslig för min ålder eller också har Nesser inte riktigt lyckats
fånga den medelålders Maria: i mina ögon är hon betydligt äldre än jag.
Hon kommer till den lilla byn Winsford en kväll i november tillsammans med hunden
Castor, och bosätter sig i en ensligt belägen stuga. Hennes enda mål i livet är att överleva sinhund.Snart inser läsaren att någonting har hänt på vägen till Winsford. Hon har sin mans mobil och dator med sig, men var är han?
Läsaren hålls inte i ovisshet speciellt länge, men det är ändå inget som ska avslöjas här.
Och eftersom det inte ska avslöjas blir det svårt att föra resonemanget vidare. Låt mig bara
säga att jag är förvånad över Marias reaktion. Eller snarare brist på. Men så är hela boken,
troligen helt avsiktligt, skriven. Utan känslor, mer som en objektiv beskrivning av några
månader i en medelålders kvinnas liv, med tillbakablickar på det som var och det som kundeha blivit.
Medan dagarna i Winsford går, fyllda av promenader på heden, ett och annat pubbesök,
ideliga patienser och lite läsande, funderar Maria på en strategi om det nu blir så att hon intebara överlever sin hund utan även lever vidare. Hon har träffat en man som hon uppskattar attprata med och långsamt börjar hon fatta tycke för tillvaron.
Några dagböcker från somrar i Grekland och Marocko, skrivna av Martin, ger också
innehåll åt dagarna i stugan, när Maria äntligen bestämmer sig för att läsa dem. Tanken var attMartin skulle skriva en bok med utgångspunkt från dagböckerna, men Maria tycker att
innehållet i dem är tämligen ointressant. Ända tills hon inser att det finns ett lösenordsskyddat dokument i hans dator, där allting ställs på sin spets.
Efter drygt 200 sidor blir den här berättelsen spännande. Innan dess är det mest en stillsamtberättad skildring med ett vackert landskap som stämningsbärare. Men Nesser vore ju inte denhan är om han inte hade förmågan att till slut skruva åt och snärja läsaren i sitt garn.
En del lösa trådar kan jag dock inte låta bli att irritera mig över. Men i övrigt är det god underhållning.

I väntan på höstens böcker

Jag väntar på att höstens recensionsböcker ska börja dyka upp i brevlådan eller i brevfacket på jobbet. Först ut är Håkan Nessers Levande och döda i Winsford. Boken har redan kommit ut, men beställningen från jobbet gjordes sent och då boken ännu inte dykt upp har jag skickat en ny beställning, den här gången direkt till mig. Det brukar av någon anledning fungera bättre.

Under sommaren har jag läst lite här och lite där. Någon Maria Lang-deckare, någon av Viveca Sten, några andra som jag sorgligt nog redan har glömt bort.

Mellan varven plockar jag upp en bok som jag köpte av en ren slump. En väninna skulle välja sommarbok till sin bokcirkel och utgångspunkten var färgen organge. Hon visste inte riktigt vad hon skulle välja så jag gick in på Adlibris och hittade denna, vars omslagsfärg onekligen kan sägas vara orange. När jag läste om boken blev jag själv nyfiken och beställde den.

Den har fått fantastiskt mottagande och jag var verkligen sugen på att läsa den. Jag läser mest deckare i vanliga fall, eftersom det mestadels är den genren jag recenserar, men ibland vill jag ha något annat.

9127135578Sami Saids Väldigt sällan fin är inte helt lättläst. Den kräver lite koncentration och att man faktiskt är här och nu. Det är därför jag läser annat då och då. Men när jag väl sätter mig med boken, och det är en bok man bör sitta och läsa – jag har testat att läsa innan jag släcker för natten och det fungerar sämre – upptäcker jag att jag väldigt gärna vill läsa mer. Så även om det kommer att ta lite tid ska jag läsa ut boken.

Om den varit lättläst är jag å andra sidan säker på att den inte fått lika fina recensioner. Men det är en annan historia.