Sorgbägare – arbetsprocessen

I morgon ska jag börja göra inlagan till Sorgbägare, som kommer ut 29 november och presenteras på Stora bokfesten, en halländsk bokmässa i Stadsbiblioteket i Halmstad. Ett 40-tal författare och förlag kommer att ställa ut, det blir författarframträdanden, workshops och föredrag. Författarförbundets ordförande Gunnar Ardelius kommer också att medverka under dagen.

Men innan dess ska min bok bli klar. Den har lämnat manusstadiet, från larv till puppa och snart kommer det förhoppningsvis ut en vacker fjäril.

Så här gick det till: jag började skriva den 13 november förra året. Då hade jag funderat hit och dit och trodde att jag på ett ungefär visste hur jag skulle skriva och vart det skulle leda.

Jag hade fel. Jag längtade in i skrivbubblan men jag kom aldrig riktigt in i den. Det var en kamp hela vägen. 72 skrivdagar blev det, somliga med bara en halvtimme vid datorn, andra i flera timmar. 6 februari kom titeln, Sorgbägare, till mig och 21 februari var jag klar med det första utkastet. Några dagar senare öppnade jag ett nytt dokument och började skriva om berättelsen, med stöd från utskriften av den första versionen.

Det arbetet blev jag klar med till påsk och då var det dags att för första gången testa manuset på någon annan. Ingen kunde vara hårdare mot det än jag själv, de kommentarer jag skrev i marginalen efter första versionen var inte nådiga.

Joanna Björkqvist, min redaktör, fick ta sig an manusbunten. Hon var inte alls lika hård som jag själv varit, men tillräckligt för att jag skulle fatta att jag hade lång väg kvar innan manuset skulle duga att publicera.

Med hjälp av hennes kommentarer och synpunkter tog jag mig an arbetet. Den här gången skrev jag inte om, jag öppnade befintlig version och gjorde ändringar och tillägg där, mest för att spara tid. Egentligen hade jag föredragit att skriva om allt en gång till men jag tänkte samtidigt att jag då antagligen skulle skriva in nya korrfel, så det fick bli så här.

Därefter fick Joanna manuset igen och nu var det mest positiva kommentarer. Det fanns gott hopp om att Sorgbägare skulle kunna bli en riktigt bra roman. Faktiskt en av de allra bästa jag skrivit.

Jag ändrade efter hennes kommentarer och sedan läste jag själv igenom manuset och gjorde de sista korrigeringarna och finjusteringarna.

Och nu är jag här. Nu är jag redo att göra inlagan.

Omslaget, då? Det är i princip klart. Baksidestexten har jag börjat fila på, bollat ett par gånger med Joanna, och jag känner att jag är på rätt väg.

Värst av allt – eller bäst av allt, jag vet inte vilket, är att jag nu mest längtar efter att börja skriva nästa roman. Förhoppningsvis kanske redan i oktober, men mer troligt i november. Detta trots att skrivdagboken talar sitt tydliga språk. Det är TUNGT att skriva. Fruktansvärt tråkigt. Och alldeles underbart.

För övrigt rekommenderar jag verkligen detta att föra skrivdagbok. Jag skrev bara några rader, ibland bara om antalet tecken för dagen, ibland om en scen som var svår eller något jag skulle tänka på till nästa dag. Och ofta, väldigt ofta, om just hur segt det var att skriva. Ändå blev det en bok till slut.

Manusblad på blöt resa

I veckan träffade jag min redaktör, Joanna Björkqvist, igen. Hon tog med sig manuset till Sorgbägare när hon åkte till Grekland och därifrån fick jag trevliga rapporter. I gengäld har jag läst ett kapitel ur Joannas nya bok (hon är inte bara redaktör, hon är författare också – till Närmare dig och Förverkliga din bokdröm, medskribent där var Kristina Svensson) som kommer ut sent i höst. Det är en reportagebok i ett angeläget ämne, men mer kan/får jag inte säga om den än så länge. Annat än att den blir väldigt bra. Jag ser verkligen fram emot att arbeta tillsammans med Joanna i det projektet. Tacksamt kan jag konstatera att hon har valt Grim förlag.

När vi hade gått igenom mina synpunkter på hennes text satte vi oss med Sorgbägare. Sida nummer elva såg märkligt vågigt och buktigt ut, och Joanna tvingades erkänna att en grekisk vind tog tag i bladet och flög iväg med det, men den tröttnade efter några meter och släppte ner det – i poolen.

Vid sådana tillfällen är det skönt att bläckstrålskrivarnas tid är förbi. Ett laserutskrivet papper klarar ett dopp i poolen utan problem.

Joanna var betydligt mer tålmodig än vinden, och orkade igenom hela manuset trots att hon läst det förut. Och precis som efter förra genomgången är jag tacksam över den hjälp jag fått att själv förstå min text och närma mig den. Nu återstår bara en del mindre ändringar innan den kan gå till sättning.

Det som jag länge tvivlade på är alltså på väg att bli en roman. Om jag får tro Joanna (och det är väl klart att jag måste tro på min redaktör) är Sorgbägare en av de allra bästa romanerna jag skrivit. Nu ska jag bara försöka skriva en lockande baksidestext också.

 

Grovredigeringen klar

Äntligen har jag plockat upp mig själv från självföraktets och osäkerhetens djup och gjort klart grovredigeringen av Sorgbägare. Det innebär att jag har läst och tittat på Joannas (min eminenta redaktör) kommentarer och markeringar och gjort ändringar i manuset. Jag har följt hennes råd till kanske nittiofem procent vilket visar hur lika vi tänker och hur bra jag tycker att hon är. Det är bara manuset som suger då och då. Men som jag skrev senast, jag vet att det är en fas som de allra flesta författare går igenom och jag tror att den är både nyttig och nödvändig.

Mina manus är inte mer mångordiga än vad de färdiga böckerna är. Så ofta handlar det om att lägga till i stället för att stryka, när jag redigerar. Den här gången har jag strukit fem sidor (ett par korta meningslösa kapitel) och lagt till sex sidor. Det kommer antagligen att bli mer, fast bara marginellt, när jag efter helgen ska gå igenom manuset en gång till och fortsätta fördjupa där det behövs.

Den här gången har jag frångått mitt eget arbetssätt. Jag brukar bryta ner manuset i scener, skriva korta sammanfattningar och på ett överskådligt sätt se vilka avsnitt som driver berättelsen framåt och vilka som bara är utfyllnad. Nu får det bli sammanfattningar av kapitlen i stället. Men nästa gång jag skriver en roman ska jag 1) ha en bättre grundstruktur och 2) återgå till att nagelfara varje scen i ett tidigare skede.

Nu tar jag helg och kör till tippen med släpkärran fylld av grenar.

Ny runda med manuset

Manuset till min kommande roman, Sorgbägare, har varit hos redaktören. Joanna och jag satt i flera timmar och gick igenom manuset sida för sida. Vissa sidor hade inte en enda anteckning medan det på andra fanns massor av noteringar i marginalen. Men det var sannerligen inga marginella noteringar: Joanna är noggrann och hade hittat sådant som jag själv aldrig skulle ha sett. Hon hade analyserat och känt in texten, dykt ner på varje tveksamhet och gjorde mig bland annat uppmärksam på min överanvändning av vissa ord.

Det var verkligen otroligt lyxigt att få diskutera texten ingående med någon som läst den i det här skedet: när den ännu är formbar och möjlig att förbättra. Jag måste fördjupa vissa karaktärer, förstärka en del skeenden och plocka bort somligt som är ovidkommande för handlingen.

I dag satt jag med några sidor där Joanna tyckt att tempot kändes lågt. Jag strök lite här, strök lite där, lade till några ord men blev inte nöjd. Till slut gjorde jag det enda rätta: kasserade alltsammans. Den information som fanns kan jag förmedla med några få ord men långrandigheten ska läsarna slippa. Jag mindes hur det var i vintras när jag vissa dagar mer trampade vatten än skrev, och avsnitten som jag nu kastade bort var tydliga tecken på vattentrampning.

Jag redigerar långsamt, går igenom några sidor varje dag. Ibland läser jag om människor som redigerar hundratals sidor på ett par dagar, och jag tänker att en sådan författare är inte jag. Innerst inne vill jag hålla på med det här projektet i evigheter men jag hoppas bli klar innan dess.

När jag kommer till de riktigt tuffa partierna, som kräver mycket arbete, äter jag några godisgrisar och får ny energi. Ja, det är faktiskt små grishuvuden inbakade i de små karamellerna. Joanna visste antagligen att jag skulle behöva dem när hon köpte dem till mig under sitt besök i Kina.

Med sådant bränsle ser jag inte att någonting kan gå fel!

Tisdagskväll i Tvååker

Idag kom postbilen med leverans av Grim förlags senaste bok, Joanna Björkqvists Närmare dig i storpocket.

Hon var förstås väldigt nyfiken på hur den blev och ville gärna klämma på den så vi beslöt oss för att göra som för ungefär ett år sedan, då vi var mitt uppe i förberedelserna inför Bokmässan, och behövde byta grejer med varandra. Vi mätte vägen och möttes på mitten, vilket blev i Tvååker.

Och i kväll var det dags igen. När en låda böcker lyfts över till Joannas bil körde vi till en av pizzeriorna i byn och åt kvällsmat, samtidigt som vi diskuterade nya spännande bokprojekt för Grim förlag.

Inte så mycket till releasefest kanske, men väldigt trevligt ändå!

Både papperet och rosen matchade omslaget på Närmare dig. Nöjd författare fick äntligen klämma på boken.

Tävlingsdags!

Mitt lilla förlag Grim (Gris i motvind) har de senaste månaderna växt till sig och ger nu ut böcker av tre författare. Förutom mina egna böcker finns en e-bok av Anna Maria Schyman, Skönt förvirrad kvinna, samt e-boken Närmare dig av Joanna Björkqvist.

Och om bara en dryg vecka kommer Närmare dig ut som storpocket. För att fira detta har Joanna en tävling i en av sina bloggar. Du kan vinna ett signerat exemplar av hennes bok. Läs hur du ska göra här! Bäst av allt – det är jag som är enväldig domare!

Joannas bok är verkligen värd att läsa (och tävla om), och att få ett signerat exemplar är alltid trevligt. Så lycka till!

Kampanjen som försvann

När Joanna Björkqvists roman Närmare dig skulle komma ut som e-bok på Grim förlag bestämde vi att fira det faktum att förlaget nu har tre författare i sin lilla stia (Grim står för Gris i motvind). Jag skapade en kampanj på Elib, där förlaget sänkte priset på samtliga e-böcker, den aktuella boken laddades upp och strax efter midnatt till den 1 september började utlåningarna via bibliotek.

Bokon hakade på kampanjen och sänkte priset enligt de uppgifter som jag matade in på Elib. För att göra ännu lite mer tog jag kontakt med Adlibris och sa att förlaget under en begränsad tid skulle sänka priset på samtliga böcker (även pappersböcker) med halva f-priset. Adlibris tyckte att det lät trevligt och meddelade att de skulle lägga upp böckerna i sin fyndhörna.

Nu är ”kampanjen” inne på tredje dagen och fyndhörnan syns inte på sajten. Om man söker på förlagets böcker kommer de upp med ordinarie pris.

Och när det gäller Joannas bok är den fortfarande helt osynlig på sajten.

Så kan det gå när små förlag försöker göra sig till och sprida sina böcker.

Ny e-bok och kampanj

I dag kommer en ny bok ut på Grim förlag (som ju är mitt alldeles eget lilla förlag, min Gris i motvind). Det är min vän och kollega Joanna Björkqvist som inte riktigt kunnat släppa taget om sin debutroman Nära dig, och därför arbetat om den och bytt titel på den, till Närmare dig. Nu finns den som e-bok, och inom några veckor kommer den även att finnas tillgänglig som storpocket. Det är ju trots allt något visst med pappersböcker, även om e-boken är väldigt behändig och den stora vinnaren i längden.

Från i dag och fjorton dagar framåt säljer Grim förlag alla e-böcker till halva priset. Än så länge har prissänkningen bara slagit igenom hos Bokon, men förhoppningsvis kommer de andra butikerna att följa efter.

Och från i morgon är det halva priset även på förlagets pappersböcker, på Adlibris. Det går knappt att önska sig mer, nu när hösten är på väg och den gamla klyschan att krypa upp i fåtöljen med en bra bok känns helt okej att torka dammet av och använda.

Trevlig dag i Onsala

I morse styrde jag bilen norrut i länet för att hälsa på vännen och förlagskollegan Joanna Björkqvist. Hon kommer ut med sin e-bok Närmare dig på Grim förlag nu på söndag, och dessutom gör vi även en liten pappersupplaga. Provboken kom i går och innan beställningen läggs vill vi gärna titta igenom och försöka hitta de där allra sista knasigheterna och korrfelen.

Eftersom vi ändå pratat om att Joanna skulle ta några bilder av mig, nu när jag äntligen har skaffat nya glasögon och allt, passade det bra att tillbringa denna milda fina sensommardag i Onsala, där Joanna bor.

Joanna, både författare och fotograf – och snabb på att förflytta sig så att hon kommer med i bild!

Inget är hugget i sten, men visst är det en fin bild!

Vi hade en väldigt trevlig dag med perfekta ljusförhållanden för foto, god mat och, som alltid, intressanta samtal. När jag kom hem låg det massor av bilder i mejlboxen, så nu är det bara att välja och vraka.

 

Att våga lite mer

När jag startade Grim förlag för två år sedan var det för att kunna ge ut mina egna böcker. Även om jag är en blygsam person (ibland får jag vänliga bannor för det) vågar jag påstå att jag skriver bra och att mina romaner är värda att läsa. Och därmed värda att ge ut.

Jag har aldrig ångrat beslutet att starta Grim. Det är oerhört lärorikt och spännande, och nu finns alla mina titlar samlade på förlaget, i varierande format (e-bok, pocket, danskt band).

Men därifrån till att våga ge ut någon annans böcker är steget långt. Jag kan bära mina egna förhoppningar och ta besvikelserna, men att bära någon annans förhoppningar har känts som en alltför stor uppgift.

Därför är jag själv lite förvånad när Grim nu faktiskt snart har två författare till i sin utgivningslista. I maj gav jag ut Anna Maria Schymans debutroman Skönt förvirrad kvinna som e-bok. Den är tidigare utgiven på Aage förlag, men författaren behövde se sig om efter ett annat förlag till e-boken, och jag erbjöd mig att hjälpa till.

Därmed var det första lilla steget taget. Det kändes trevligt att inte längre vara ensam författare i förlaget. Och snart är det dags för nästa författare att bli utgiven på Grim.

Joanna Björkqvist gav ut sin roman Nära dig på Ordvändan förlag, och jag trodde att hon även ville ge ut den omarbetade e-boksversionen där, men hon blev jätteglad när jag sa att Grim gärna tar sig an den. Jag blev också glad! Nu är vi tre.

Just nu läser jag igenom manus till Närmare dig, som romanen kommer att heta i sin omarbetade version, och sedan är det dags.

Det sägs att ensam är stark. Men tillsammans är väldigt mycket trevligare!