Nya tag med romanen

Jag har lagt manuset till min nästa roman framför mig på bordet. Samlat ihop kommentarer och synpunkter från fem olika håll: två professionella lektörer och tre goda vänner som är vana vid att läsa och ha åsikter om texter. Deras åsikter spretar åt olika håll: alla tycker att grundhistorien är bra, men utöver det tycker alla olika.

Det är dags nu: jag ska börja redigera manuset, börja jobba med det. En av lektörerna uppskattade att få läsa ett manus som var så väl genomarbetat: i själva verket har jag inte jobbat med det alls, bara skrivit igenom berättelsen två gånger. Men mitt skrivsätt är vårdat, det kan jag inte göra mycket åt.

Vad gör jag åt de olika synpunkterna då? Jag noterar dem, smakar på dem, väger för och emot, känner efter vad jag själv tycker: det är trots allt min egen känsla som måste vara vägledande, annars blir det inte min roman. Det är värdefullt att få röster från olika håll men de enskilda besluten måste jag ta själv. Jag jobbar utan redaktör, lade krutet (pengarna) på två lektörer i stället. Det gäller att testa sig fram, kanske blir det ett annat upplägg nästa gång.

Jag har inte tittat på manuset sedan slutet av oktober då jag skrivit igenom det för andra gången. Nu ska jag bege mig in i den här världen igen. Vinter i Sverige, en seg vår. Och sommar i Cornwall.

Mest trädgård just nu

Jag blev i princip klar med inlagan till boken om Cayenne strax före påsk. Nu återstår bara förord och sista kapitlet, som jag ett tag befarade skulle bli det sämsta tänkbara: en död huvudperson. Men efter att Cayenne varit inlagd på djurklinik ett par dygn och fått dropp kom han hem som en delvis ny katt. Problemen fortsatte när han började kräka av sitt torrfoder, men nu ser det ut som om även de bekymren är över.

Äntligen kan jag slappna av och börja njuta av min tid. Då får jag ångest av att det är så fruktansvärt mycket jag ska göra i trädgården. Ändå är det inget revolutionerande, jag ska bara försöka få ordning överallt. Jag kommer aldrig att hinna, tänker jag och spanar mot regnhimlen. Så kommer några dagar med lätt solsken och ångesten släpper. I dag när jag städade i en liten rabatt njöt jag för första gången. Det blir nog bra, och jag ska nog hinna.

Att jobba i trädgården är som att skriva en roman. Det finns stunder då jag tvivlar på allting. Och det finns stunder då jag vet att jag är på rätt väg och att jag kommer att slutföra projektet precis som jag tänkt mig.

I maj ska jag börja jobba med min kommande roman igen. Då blir det bara trädgårdsjobb på eftermiddagarna. Det ser jag fram emot.