Med förebild i verkligheten

omslagMina romaner bygger inte på verkliga händelser. Jag gör inte skönlitteratur av mitt liv. Jag placerar inte ens mina romankaraktärer i namngivna miljöer – det är bara Boel i Mellan raderna som åker till verklighetens Penzance i Cornwall. Resan dit och vistelsen där är fiktion.

Men jag måste erkänna att huset där Solbritt i Kråkprinsessan bor och dit Monika flyttar i Glömskelunden – det huset har sin förebild i ett hus som sedan barndomen fascinerat och retat min fantasi. Som tonåring fick jag möjlighet att se huset invändigt och sedan dess har det alltid haft en plats i mitt hjärta.

Solbritt handskas inte varsamt med huset. Monika gör åtminstone ett försök att ta hand om det. I verkligheten har husets nuvarande ägare lagt ner massor av tid och pengar och möda på att återställa det efter tidigare ägares klåfingrighet och brist på känsla. Jag beundrar dem för det och är glad att de förstår sig på husets själ och har velat bevara den.

Länge har jag tänkt berätta för dem att deras vackra hus faktiskt är med i två romaner, men jag har inte vågat. Men i tisdags var jag på ett möte och tornhusets ägare var också där. Jag berättade om böckerna, hon blev överraskad och glad och i dag var jag på kontoret och lämnade över böckerna. Trevligt, tycker jag.

Det här med tiden

vit-kontor-klocka_622672En gång hörde jag en manlig komiker, jag tror  att det var Lasse Eriksson, berätta om att han hade upptäckt någonting som han kallade spilltid och som var det mest irriterande han kunde tänka sig. Det var när tvättmaskinen tvättat klart men luckan inte gick att öppna eftersom det, av säkerhetsskäl (?), måste gå viss tid först. Han insåg att han bara stod där och väntade, oförmögen att göra någonting annat, och tiden kändes oändlig och helt bortspilld.

Så känner jag också ibland. Jag ska börja skriva men innan dess måste jag göra ett par saker. Logga in på internetbanken, betala en faktura, skriva ut elektroniska handlingar eller åtminstone titta på dem. Det tar bara några minuter, sedan kan jag koncentrera mig på skrivandet.

Men inloggningen tar tid. En liten cirkel i vänstra hörnet snurrar och jag kan inget annat göra än att stirra på den. Sedan tar varje moment jag försöker mig på extra långa sega sekunder.

Så kommer jag på att jag ska lägga upp den fina recensionen jag fick för Kråkprinsessan som löpsedel på Bokrondellen, och då är det samma problem där. Sidan med recensionen tar lång tid på sig att komma upp. Jag testar två olika webbläsare och väntar. Väntar. Väntar.

Ett mejl får jag i alla fall snabbt iväg och då känner jag mig befriad från all denna spilltid.

Men fyrtio minuter efter att jag satte mig vid datorn för att börja skriva kan jag äntligen börja. Och kör omedelbart fast. Sitter där och tittar. Väntar. Väntar. Väntar. Det känns inte helt okej att kalla det spilltid, för jag vet ju att det släpper till slut.

Skrivdagbok

Skärmavbild 2013-12-04 kl. 12.41.04Nu har det gått precis tre veckor sedan jag började skriva min nya roman. I min plan ingick att jag skulle skriva varje dag. Det har jag inte gjort. Några dagar här och där har jag haft annat jobb, och någon lördag har jag blivit sittande framför Vinterstudion i teve i stället för att vara duktig och skriva.

Men det går ändå framåt, långsamt och lite trevande. Cirka 28 A4-sidor har det blivit hittills och i magen känns en stilla förväntan inför fortsättningen. Det sägs att man kan skriva 27 sidor i ett första rus, sedan hinner verkligheten ikapp och om man byggt det man har skrivit enbart på inspiration har den börjat tryta då. Jag har inte drivits av någon inspiration, och det har stundtals känts väldigt segt och omöjligt. I alla fall de första tre-, fyrahundra tecknen. Sedan har det gått lättare och jag har fått ihop några tusen tecken och ytterligare en liten bit i den mosaik som jag lägger.

För att hålla lite koll på mig själv har jag börjat föra en virtuell skrivdagbok. I den plitar jag ner känslan jag haft, antal tecken jag åstadkommit och om det är något annat jag bör tänka på. Jag gjorde så även när jag skrev den slutgiltiga versionen av Kråkprinsessan, och i efterhand var det spännande att läsa.

På skrivarkurser och i skrivhandböcker sägs det alltid att man måste ha konflikter i berättelsen. Det har gjort mig fundersam. Vad menas egentligen? Mina berättelser flyter stilla och det händer inte speciellt mycket. Visst hamnar huvudpersonerna i svåra situationer, men kan man kalla det konflikt? Jag har alltid tyckt att det är väldigt svårt att omsätta den teoretiska kunskapen från skrivkurser till praktisk handling. Men nu lägger jag märke till alla de där små konflikterna, de som inte handlar om liv eller död, om hat och de stora händelserna, och hur naturligt de kommer in i manuset. Så kanske har jag börjat lära mig vad en konflikt är.

Jag tänker fortsätta ta det lugnt i december, skriva ett par timmar om dagen och inte mer. Men efter jul – då blir det allvar. I februari ska jag bli klar med ett första utkast och för att lyckas med det krävs ett annat fokus än vad jag hittills haft.

Jag måste erkänna att jag ser fram emot det. Att skriva är faktiskt det bästa jag vet.

Märkliga arbetstider

För en månad sedan avslutade jag min evighetslånga anställning på Hallandsposten och fortsätter nu som min egen chef. Medan jag väntade på att ta steget gjorde jag upp planer, där jag hade ett hårt kontrollerat schema. Jag skulle arbeta måndag till och med torsdag, på fredagar skulle jag städa, handla och förbereda mig inför helgen, och helgen skulle tillbringas i absolut stillhet och utan någon form av arbete.

Så blev det givetvis inte.

I går kväll (lördag) kom två beställningar till Grim förlag på ett väldigt bra julerbjudande (se nedan). Jag hämtade bubbelplastpåsar, startade bokföringsprogrammet och skrev ut fakturor, packade, frankerade och körde till närmaste postlåda med helgtömning.

I dag (söndag – första advent) ägnade jag hela förmiddagen åt bokföring. Eftersom jag inte har lärt mig bokföring utan bara gör som programmet beordrar mig har jag beställt tre elearning-kurser i bokföring, och efter en lätt lunch satte jag mig för att kolla på första delen. Milde tid var det snurrade i min skalle! Men efter första delen svarade jag i alla fall rätt på fem av sex frågor, så helt hopplös är jag kanske inte.

Däremot är det hopplöst att inbilla sig att man som egenföretagare ska ha fasta arbetstider. Det har jag insett efter den här första månaden utan extern chef.

Men nu blir det i alla fall lite glöggfest. Det går ju inte att jobba hela tiden!

ERBJUDANDE FRÅN GRIM FÖRLAG

Grim förlag var på glöggmingel och minimässa med Qoola Qvinnor i Norges hus i Göteborg den 25 november och det gav mersmak. Därför kommer vi nu med ett kanonerbjudande:

img_6988_2Köp Annika Bengtssons Kråkprinsessan och Joanna Björkqvists Närmare dig för tillsammans 130 kronor inklusive porto. Det är ett helt oslagbart pris men eftersom det snart är jul vill vi vara extra snälla. De här båda böckerna passar fint ihop, läs varför i Joannas blogginlägg! Mer om alla förlagets böcker finns under fliken böcker, där det också finns smakprov att läsa till nästan alla titlar. Mejla info@grimforlag.se om du vill köpa böckerna så kommer de på posten inom några dagar.

Glädjeord

Så oerhört spännande, så välskriven, så – jag har inte riktigt funnit ord för det ännu, eftersom det bara är några timmar sen jag läste ut den. Den kryper under huden på mig, tar upp de stora livsfrågorna på ett naket sätt, blottlägger existensen. Nja, jag känner att jag inte riktigt kan sätta ord på det, men det är mycket sällan man finner en så här bra roman.

krakomslagSå fint skrev en av mina facebook-vänner till mig om Kråkprinsessan, när hon precis läst ut den. Jag blev väldigt glad. Det är ju självklart så att människor tycker väldigt olika, och om Kråkprinsessan har det varit väldigt delade meningar. Jag tycker att det är en del av tjusningen med litteratur, att man själv bestämmer vad som är bra och vad som är dåligt. Eller åtminstone om man gillar det man läser eller inte.

Men som författare blir man lite extra glad (väldigt extra glad) när man kan nå en läsare på det sätt som läsaren ovan blev träffad.

I övrigt kan konstateras att det nu gått en vecka sedan det var den intensivaste dagen på årets Bokmässa i Göteborg. Det känns oändilgt långt borta, insvept i en dimma av förkylning och, som någon så träffande uttryckte det, boksmälla.

Nu reser jag mig och går vidare. Och snart, snart, om lite drygt en månad, är det dags att krypa in i skrivbubblan igen och börja på nya romanen. Jag har ingen aning om hur det kommer att gå, men jag längtar.

Mål för mållösa

bloggbildEn dag i februari när jag var ute och gick kom jag på vilket kommersiellt mål jag skulle ha med mitt författarskap. Jag skulle sälja böcker för minst hundra kronor om dagen. Det borde inte vara omöjligt, även om jag är sämre än sämst på att marknadsföra dem och mig. Jag har dessutom satt ett lågt f-pris på samtliga mina böcker, varför det inte blir så många kronor för varje såld bok.

Vid det laget var det ännu en månad kvar innan senaste romanen, Mellan raderna, skulle komma ut, men jag hade redan i början av januari inlett Grim förlags e-bokssatsning (min debutroman Och natten är lång och svår kom som e-bok ett år tidigare) genom att ge ut en första novellsamling om tre noveller (Systrarna Jönsson och två till). Den följdes av ytterligare en samling (Stendöd i Prag och lite till) och därefter var jag redo att ge ut Kråkprinsessan som e-bok. Det var i början av februari och då kom också kommersen igång. Bara ett fåtal köpte boken, men desto fler laddade ner den via bibliotek. Vilken trevlig sysselsättning, att logga in på Elib och kolla försäljningsloggen!

Snart hade jag konverterat även Glömskelunden, Snökupan och Cayenne – kryddpojken med bett till epub-fil, och även producerat en tredje novellsamling, Midsommarnattsdrömmen och ännu mer. När Mellan raderna kom ut, 25 mars, var även e-boksversionen ute till försäljning och utlån.

Så att formulera min ekonomiska målbild var inte helt orealistiskt. För säkerhets skull lade jag även till ett delmål: att inte nolla.

Nu har det gått några månader och jag kan konstatera att jag HAR nollat. Inte bara en dag utan flera. Statistiken ser för tillfället riktigt sorglig ut och för att ytterligare gnugga in salt i mina sår räknade jag ihop hur mycket jag sålt för under de veckor som gått sedan jag formulerade målet.

Det är nitton hela veckor (plus fyra dagar, då jag sammanlagt sålde för 879 kronor) och med ett litet leende inser jag att jag i alla fall är bra på att formulera mål. Under de här nitton veckorna har jag i genomsnitt sålt för 101 kronor om dagen och ligger alltså på plus! Jag är medveten om att det inte behövs mer än ett par veckor till för att jag ska hamna efter i statistiken, men jag valde att kolla just nu, eller hur?

För att vara på den säkra sidan, jag är inte en sådan som vill sätta orealistiska mål utan vill verkligen att de ska vara både möjliga och troliga att uppnå, har jag bestämt att det här målet inte behöver uppnås med en gång utan kan ses långsiktigt.

Så nu är mitt primära mål att inte nolla. Därför: kom igen! Gå in och låna mina e-böcker! (Låna gärna Anna Maria Schymans Skönt förvirrad kvinna samtidigt! Det är Grim förlags första utgivna bok av en annan författare än mig själv. Snart kommer det en till!) Eller köp dem billigt hos någon av nätbokhandlarna! Ni vill väl inte att jag ska gå som en nolla genom livet!

 

Bakslag för våren

ishavetDet är visserligen vackert med intensivblått hav, men isen i förgrunden kunde jag varit förutan. En snabb promenad ner till havet och tillbaka igen var vad jag behövde för att vara redo för en eftermiddag och kväll i gruvan.

På hemvägen gick jag förbi ett hus som håller på att förvandlas från sommarstuga till permanent boende. Redan i höstas såldes huset och ett par flyttade in. Ganska snabbt stod det klart att de skulle bo i huset året om. Det var väldigt trevligt att se ljus i fönstren när jag körde förbi på väg hem från jobbet på nätterna.

Och nu händer det stora saker. Nästan alla träd på tomten har tagits ner, takpannorna på ursprungsstugan har plockats ner och fönster byts ut. Några profiler markerar att det ska ske ett bygge i direkt anslutning till huset.

Jag ser fram emot att följa bygget så här på lagom avstånd. Och i samma stund inser jag att det finns en speciell koppling mellan mig och hus. Det märks inte minst i mina romaner. Allihop har hus som viktiga beståndsdelar.

I den allra första, Och natten är lång och svår, finns ett ödehus som spelar viss roll i handlingen. I Kråkprinsessan utspelar sig en del av händelserna i ett tornhus. Samma hus finns med i Glömskelunden. Även i Snökupan är huset där några av huvudpersonerna bor centralt i handlingen.

Och i Mellan raderna går Boel omkring och vantrivs i huset hon och hennes familj bott i under många år.

Själv är jag nöjd och glad i mitt lilla blå. Tacksamt medveten om att jag har det stora blå en kilometer västerut.

Skrivet om Mellan raderna

omslagmrMin nya roman, Mellan raderna, kommer ut om en månad. Men redan nu finns det några få utvalda som läser/har läst romanen. En av dem är Joanna Björkqvist, som skrivit mycket fint om mina tidigare romaner. Hon tog med sig allihop när hon, tillsammans med familjen, åkte till Grekland förra året. Jag fick nästan hjärnblödning när jag hörde det. Släpa med sig böcker av en totalt okänd författare; tänk om hon inte gillade dem!

Men det gjorde hon. Läs vad hon skrev om böckerna här, här och här!

För några veckor sedan var jag inbjuden till bokcirkeln som Joanna startade för tio år sedan. Deltagarna hade läst Kråkprinsessan. Och några av dem hade inte nöjt sig med den utan läst även Glömskelunden och Snökupan, som alla är delar i en löst sammansatt serie. I hemlighet hade jag kämpat för att hinna få sista delen i serien, Mellan raderna, klar så att jag kunde ta den med mig. Jag hann och fick den från tryckeriet några dagar före bokcirkelträffen.

Även den här gången tog Joanna min bok med sig på en semestertripp. Men nu kände jag mig lite tryggare. Dessutom hade jag fått rapport att en i bokcirkelgänget redan läst ut boken, på bara ett par dagar, och gillat den.

här fint skriver Joanna om Mellan raderna. Visst är det härligt att få sådana ord med sig när boken nu ska ut till allmän beskådan.

Det är fyra veckor kvar tills den kommer ut, men det går redan nu att bevaka titeln på bland annat Adlibris och Bokus, för att slå till när den är på banan. Ett smakprov ur boken hittar du här.

Ett annat alternativ är att mejla info@grimforlag.se och köpa den direkt från förlaget.

Egoboost i vinterkylan

Sent i fredags kväll lyckades jag få ordning på e-boken jag slitit med hela dagen, och på lördagsförmiddagen laddade jag upp den till Elib, som distribuerar till nätbokhandel och bibliotek.

krakomslagpragomslagsystSedan dess har det varit roligt att gå in och kolla statistiken på Elib. Mina e-novellsamlingar (Systrarna Jönsson och två till, samt Stendöd i Prag och lite till) har laddats ner med något tiotal varje dag – de första dagarna. Sedan har nedladdningarna successivt minskat och till slut nästan upphört.

Nu har Kråkprinsessan funnits tillgänglig på landets bibliotek i ett par dygn och det är närmare hundra som hittills laddat ner. Förhoppningsvis finns det bland alla låntagare även några som faktiskt läser.

Den har också börjat hitta till de olika nätbutikerna, och kostar ungefär som pocketversionen.

Snart kommer resten av romanerna som e-bok, inklusive den rykande aktuella Mellan raderna, som har utgivningsdatum för pappersversionen satt till 25 mars.

På besök hos bokcirkelflickorna

I går var jag i Onsala i norra Halland för att prata om mina böcker, i synnerhet Kråkprinsessan, som bokcirkelflickorna hade läst. Det var första gången jag var inbjuden som gäst till en bokcirkel och det var precis så roligt, intressant och givande som jag hade hoppats och trott i förväg.

Vi var tolv runt bordet och alla var övervägande positiva till min roman, även om det fanns åsikter om att boken var lite tunn och att det var svårt att få grepp om huvudpersonen Solbritt.

Solbritt är en mycket speciell figur, på alla sätt. Inte minst för mig personligen, som hade henne i min närhet i tjugo år innan hon släppte taget och kom ut i bokform. Under alla år försökte jag hitta det rätta sättet att berätta hennes tragiska historia, utan att lyckas. Det var inte förrän jag bytte berättarperspektiv och lät henne själv berätta som det blev rätt. Berättelsen är stram och ordfattig, vilket kan tyckas vara märkligt med tanke på att jag säkert har tvåtusen manussidor liggande.

krakomslag

Omslag till originalutgåvan

krakomslag

Omslag till pocketutgåvan

Vi diskuterade även omslag och baksidestext, det senare bland det svåraste i hela processen, och en av tjejerna sa att hon aldrig skulle ha läst boken om hon bara gått efter baksidestexten. Nu blev hon ”tvingad” att läsa, och det var hon i efterhand glad för, men visst är det intressant att se hur just baksidestexten får oss att välja eller välja bort. Andra runt bordet tyckte att just baksidestexten var det som lockade.

När jag i höstas fick veta att jag skulle få vara med vid bokcirkelträffen bestämde jag mig för att försöka bli klar med min nya roman, Mellan raderna, till den här träffen. Jag hade egentligen ingen riktig plan för den, visste bara att den skulle komma ut någon gång under året, troligen framåt hösten, men nu blev det fart på mig.

omslagmrStundtals såg jag det hela som ett omöjligt uppdrag, men eftersom jag samtidigt gillar att jobba mot deadline var det stimulerande. Och det lyckades. För en vecka sedan fick jag böckerna levererade och därmed kunde jag ta med mig några stycken till Onsala.

Mellan raderna är den sista och avslutande delen i serien som inleddes med Kråkprinsessan. Några av bokcirkeldeltagarna hade läst de andra tre och speciellt en av tjejerna var så nyfiken på den nya boken att hon (mest på skämt) övervägde att köra hem direkt och läsa.

Nu är jag ganska skräckslagen inför det faktum att hon kan bli besviken. Även om jag själv tycker väldigt mycket om Mellan raderna är det inget som säger att någon annan ska göra det.

Sådana tvivel hör till författarlivet.

Men jag bär med mig minnet av bokcirkelträffen hemma hos Catrin i Onsala med stor tacksamhet.

Jag tackar Joanna, som var den som introducerade mina böcker i sin vänkrets, och Millan, som valde Kråkprinsessan till bokcirkelbok.

Tack för en fantastiskt trevlig kväll, alla ni andra också!