Liza Marklund – Lyckliga gatan/recension

Liza Marklund: Lyckliga gatan (Piratförlaget) Recensionen även publicerad i Hallandsposten och Hallands Nyheter.

916420359XLiza Marklunds nya roman heter Lyckliga gatan och handlar om en kvinna, Nora, som flyr sitt hem. Hennes man, riskkapitalisten och före detta riksdagsmannen Ingemar Lerberg, blir svårt torterad av någon som vill veta vart Nora tagit vägen, men mannen kan inte svara eftersom han inte vet.

Samtidigt börjar ett näthat sprida sig mot journalisten Annika Bengtzons chef, Anders Schyman. För många år sedan gjorde han en prisbelönt dokumentär om en kvinna som svindlade och rymde fältet med kappan full av sedlar i specialsydda fickor. Nu påstår signaturen Sanningens Ljus att han ljugit, och att kvinnan i själva verket är död och aldrig rymde.

Bengtzons bittre före detta make ansluter sig till näthatarna och känner sig för en stund riktigt upprymd, medan han odlar sin avsky för Annika, som svek honom så totalt när hon flyttade ihop med hans chef, och funderar på hur han ska kunna undvika att visa sig ute under sommaren med sin amputerade hand.

Liza Marklund är effektiv i sitt sätt att skriva, men det hon har att berätta är snabbt bortglömt. Det är som om hon inte själv är riktigt engagerad, att hon går lite på autopilot. Jag hittar inget djup någonstans, alla karaktärer rör sig på ytan och det hela blir en högst ordinär thriller av det slag som det finns alldeles för många av. Och det övervåld som beskrivs i tortyrscenerna förstärker bara känslan av att Liza Marklund på allvar är trött på sin snokande reporter, och tar till spekulativt våld på samma sätt som amerikanska thrillerförfattare gör när de går på tomgång.

Och slutet? Vart tog det egentligen vägen?

För den som är intresserad av att läsa om vart tidningsbranschen är på väg är boken läsvärd. För alla andra krävs annan motivation.

Skrivet om Kråkprinsessan

Det finns författare som påstår att de aldrig läser recensioner, och aldrig googlar sitt namn. Det finns också författare som minns vartenda ord som skrivits om deras verk. Och så finns det massor av författare däremellan.

Jag har titlarna på mina romaner (och mitt namn) anslutna till en tjänst på Google, och varje gång det skrivits något där namn eller titlar förekommer får jag ett mejl med en länk. Ni kan själva räkna ut hur ofta mitt namn förekommer, och nittioåtta gånger av hundra handlar det om någon annan, mestadels om Liza Marklunds romanfigur Annika Bengtzon.

I dag hittade jag i alla fall en länk som handlade om Kråkprinsessan. Det var en fin start på dagen. Alla människor behöver positiva omdömen ibland för att må bra.

Så här skrev Malin om Kråkprinsessan