Floden av recensionsböcker

I går var jag tillbaka på jobbet efter fem veckors semester. De flesta sommarvikarier har slutat, ordinarie personal är på plats igen. Alldeles i början av sommaren gjordes beställningarna av höstens recensionsböcker. Det började illa med de två första: ingen av dem dök upp. Den ena efterlyste jag via Facebook och fick i lådan ett par dagar senare, den andra har ännu inte synts till, trots att den ges ut av ett förlag som skickar samtliga sina böcker till redaktionen.

En bok från ett annat förlag låg i postfacket när jag kom till jobbet. Min lediga tid framöver blir fylld av läsande. Nu duger det inte längre att läsa några sidor strax innan jag ska somna, här måste avsättas tid.

Jag har kommit en tredjedel in i en av böckerna, återkommer med recension när jag läst klart och formulerat mig, men jag kan konstatera att det är en sådan bok där jag verkligen måste tvinga mig själv att inte tjuvtitta i slutet. Den är ruggigt spännande. Och den är svensk! Jag blir alltid lika glad – och förvånad – när jag hittar svensk spänningslitteratur som håller klassen.

Att tjuvläsa slutet gör jag gärna. Men självklart aldrig när det är böcker jag ska recensera. Ibland önskar jag dock att det var möjligt att frångå mina principer. Så spännande är boken.

Att recensera/uppdaterad

Jag har recenserat litteratur för Hallandsposten sedan mitten av åttiotalet och kan konstatera att mycket har hänt de här åren. Under några år skrev jag om nästan alla svenska debutanter, nu är det bara ett fåtal debutanter som får några recensioner överhuvudtaget. Antalet debutanter har mångdubblats samtidigt som intresset har minskat. Trist men sant. Och det gäller naturligtvis inte enbart ”min” tidning, de stora tidningarna har minskat sina recensioner mycket mer än de små.

Tidigare skickade i princip alla förlag recensionsexemplar till redaktionerna, nu är det vanligt att recensenter i stället beställer vilka böcker de vill skriva om. På sätt och vis är det bra, då blir inte överflödet fullt så tydligt på kulturredaktionens hyllor, även om det fortfarande kommer många obeställda böcker, och de flesta lämnas åt sitt öde.

En trist sak som jag upptäckt de senaste åren är att det där med beställningar inte alltid fungerar. Böckerna kommer inte, trots att de beställts i god tid och på korrekt sätt. Teknikstrul, får man ibland som förklaring när man beställer en gång till, ibland hjälper det inte att beställa igen – böckerna dyker helt enkelt inte upp.

Och då frågar jag mig om det verkligen är så ointressant för ett förlag att få sina romaner recenserade av landsortstidningar. Jag har hört att det oftare anses stjälpa än hjälpa en bok att ha ett citat från en landsortsrecension på omslaget, men jag vet inte om det är sant. I så fall har jag sänkt en och annan bok, och det har verkligen inte varit min mening. Knappast förlagets heller, skulle jag tro.

Alldeles nyligen hände det igen. Beställningen gjordes tidigt men boken dök inte upp. Jag gjorde en ny beställning, fick boken och konstaterade att jag skulle hinna läsa den före första recensionsdag. Nå, så blir det inte. På följesedeln stod: Nyhet! Ny f-recdag är 12 mars. Jag fick boken 15 mars. Det känns inte längre lika angeläget att läsa snabbt och effektivt.

Sedan vore det förstås bra att kolla en extra gång innan man argar sig. Recensionsdagen är INTE flyttad. Det är bara jag som har svårt att läsa datumnotering.

Skrivet om Kråkprinsessan

Det finns författare som påstår att de aldrig läser recensioner, och aldrig googlar sitt namn. Det finns också författare som minns vartenda ord som skrivits om deras verk. Och så finns det massor av författare däremellan.

Jag har titlarna på mina romaner (och mitt namn) anslutna till en tjänst på Google, och varje gång det skrivits något där namn eller titlar förekommer får jag ett mejl med en länk. Ni kan själva räkna ut hur ofta mitt namn förekommer, och nittioåtta gånger av hundra handlar det om någon annan, mestadels om Liza Marklunds romanfigur Annika Bengtzon.

I dag hittade jag i alla fall en länk som handlade om Kråkprinsessan. Det var en fin start på dagen. Alla människor behöver positiva omdömen ibland för att må bra.

Så här skrev Malin om Kråkprinsessan