I väntan på höstens böcker

Jag väntar på att höstens recensionsböcker ska börja dyka upp i brevlådan eller i brevfacket på jobbet. Först ut är Håkan Nessers Levande och döda i Winsford. Boken har redan kommit ut, men beställningen från jobbet gjordes sent och då boken ännu inte dykt upp har jag skickat en ny beställning, den här gången direkt till mig. Det brukar av någon anledning fungera bättre.

Under sommaren har jag läst lite här och lite där. Någon Maria Lang-deckare, någon av Viveca Sten, några andra som jag sorgligt nog redan har glömt bort.

Mellan varven plockar jag upp en bok som jag köpte av en ren slump. En väninna skulle välja sommarbok till sin bokcirkel och utgångspunkten var färgen organge. Hon visste inte riktigt vad hon skulle välja så jag gick in på Adlibris och hittade denna, vars omslagsfärg onekligen kan sägas vara orange. När jag läste om boken blev jag själv nyfiken och beställde den.

Den har fått fantastiskt mottagande och jag var verkligen sugen på att läsa den. Jag läser mest deckare i vanliga fall, eftersom det mestadels är den genren jag recenserar, men ibland vill jag ha något annat.

9127135578Sami Saids Väldigt sällan fin är inte helt lättläst. Den kräver lite koncentration och att man faktiskt är här och nu. Det är därför jag läser annat då och då. Men när jag väl sätter mig med boken, och det är en bok man bör sitta och läsa – jag har testat att läsa innan jag släcker för natten och det fungerar sämre – upptäcker jag att jag väldigt gärna vill läsa mer. Så även om det kommer att ta lite tid ska jag läsa ut boken.

Om den varit lättläst är jag å andra sidan säker på att den inte fått lika fina recensioner. Men det är en annan historia.

Annonser

Att klottra i böcker

Jag är en sådan där som aldrig skulle komma på tanken att vika hundöron i de böcker jag läser. Inte heller antecknar jag i dem. Det borde jag kanske göra, åtminstone i recensionsböcker, men jag kan inte förmå mig. I den mån jag alls antecknar sker det i ett block.

Men nu sitter jag med blå märkpenna och ritar fula streck och pluppar i boken jag läser. Det är för sorgligt.

Jag gör det för att det ska bli rätt och bra. Det är provexemplaret av Mellan raderna, som jag fick i min hand i dag.

korrekturTrots att jag redigerat och läst och redigerat igen hittar jag saker som jag måste ändra. Än har jag inte hittat några korrfel, däremot en massa annat skräp som ska bort. Jag brukar aldrig ha några problem att bortse från själva berättelsen och läsa orden var för sig, men den här gången rycks jag med och får gång på gång tvinga mig att återvända till uppgiften som hökögd redaktör och korrekturläsare.

Jag hoppas att jag inte är ensam om att ryckas med av berättelsen. Det återstår att se. Efter helgen lägger jag beställning till tryckeriet och sedan är det bara att bestämma vilket datum den ska komma ut.

Första dagen

Jag tar min smörgås och min temugg och går ut i växthuset för att äta frukost. Det är något med oss svenskar, så fort solen visar sig på våren vill vi ut. Än är det för kallt att sitta på trappan utanför köksdörren, och i hammocken. Jag längtar efter morgnarna då jag kan sitta i hammocken och äta frukost samtidigt som jag stillsamt gungar min själ.

Växthuset duger gott tills vidare. Jag sitter på en caféstol, dricker te, tittar på den automatiska fönsteröppnaren (som fungerar på ett tillfredsställande sätt) och läser Bodil Malmstens nya bok, Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag. Egentligen har jag inte tid att läsa den nu, men när jag hittade den på jobbet i går kväll kände jag att det var just den boken som skulle bli min läskompis i växthuset.

Jag har två recensionböcker som väntar. Den ena har jag snart nått halvvägs in i, recensionen ska publiceras 3 april. Den andra var försenad från tryckeriet och har ingen första recensionsdag.

Sedan har jag några böcker av egenutgivarkolleger, som jag läser när jag inte har recensionsböcker. Jag tänkte samla ihop dem och skriva om dem, jämföra, peka på vilken bredd det finns, vilken kvalitet. Ett par av böckerna har jag läst ut, en är jag nästan klar med och en har jag nyligen påbörjat. Den sista ligger kvar på nattygsbordet, jag har kommit fyrtio sidor in i den men inte vidare. Kanske kan den bli mitt frukostsällskap i hammocken, jag tror att den behöver lite gung för att komma till sin rätt.

Det är första dagen av min drygt nio veckor långa tjänstledighet. Jag ska avsluta ett projekt – kåserisamlingen, och fortsätta med ett annat – romanen som ska komma ut nästa vår. Men först och främst tänker jag njuta av våren och befinna mig i trädgården så mycket som möjligt. För första gången komma undan stressen över allt som ska göras när det plötsligt börjar grönska, och all tid jag inte har.

I år har jag köpt mig den tiden. Det blir nog bra. Jag ska läsa ett avsnitt till ur Bodil Malmstens bok, sedan börjar jag.