Robert Goddard – Tills sanningen segrar (Recension)

Robert Goddard: Tills sanningen segrar Översättning: Gabriel Setterborg (Ekholm & Tegebjer
Recensionen även publicerad i Hallandsposten och Hallands Nyheter.

Strax innan Jonathan Kellaway går i pension vid nyligen fyllda sextio får han ett sista uppdrag från sin arbetsgivare i Intercontinental Kaolins. Företagets grundare och förre ordförande, Greville Lashley, vill att han ska leta upp några företagshandlingar som varit spårlöst försvunna från arkivet i årtionden. Det är dags att skriva företagets historia och Greville Lashley vill absolut ha fram de försvunna handlingarna för att kunna göra historien komplett.

Kellaway, som ser det hela som ett inte helt okomplicerat rutinuppdrag, återvänder halvt motvilligt till St Austell i Cornwall, där han en gång i tiden inledde sin karriär i företaget. Då handlade det om några månader före fortsatta studier i London, nu räknas han som en av företagets trotjänare och Lashleys främste problemlösare.

Att hitta de försvunna handlingarna visar sig vara svårare än väntat. Och egentligen bara en förevändning för att gräva sig djupare ner i minnena av vad som hände den där sommaren 1969, då Kellaway först kom i kontakt med klanen runt Greville Lashley, och drogs in i en räcka händelser som aldrig helt fick sin förklaring eller upplösning.

Robert Goddards nya thriller, Tills sanningen segrar, har en intrikat uppbyggd intrig där jag nästan fysiskt kan känna hur jag lyfter lager efter lager av gamla dammiga minnesark för att borra mig ner till kärnan och få reda på sanningen.

Berättelsen rör sig på olika tidsplan och mysterierna och familjehemligheterna tätnar i takt med att personerna mejslas fram och får liv. Robert Goddard har alltid varit skicklig på att vända och vrida på problemen, öppna och stänga dörrar och lura läsaren fullkomligt.

Men till slut segrar sanningen och allt framstår i klart dagsljus.

 

Sömnlös

I natt vaknade jag halv tre eller möjligen klockan tre. Jag var klarvaken trots att jag inte sovit mer än ett par timmar. Varför tror hjärnan att den sovit klart efter två, tre timmar? När den är så mosig efter en hel natts sömn? I vanliga fall brukar jag försöka lura hjärnan om jag vaknar i helt galen tid. Jag intalar mig att jag sovit en hel natt och nu verkligen måste gå upp, jag ska bara ligga kvar och dra mig fem minuter till.

Det fungerar nästan alltid. Jag somnar direkt, precis som det ofta är väldigt lätta att somna om på morgonen. Men i natt var det lögn. Det värkte i magen. Hunger? Jag åt en smörgås innan jag lade mig, så jag borde inte vara hungrig. Cayenne kom och lade sig jämte mig, med sin kind mot min, och jag försökte slappna av och somna om.

Det gick inte. Jag trevade efter mobilen och började läsa. Förra hösten köpte jag Lars Kepler x tre som e-bok. Alla böckerna samlade i en volym för nittionio kronor, vilket var prisvärt.

Sedan dess har jag då och då läst. Första boken, Hypnotisören, läste jag ut ganska snabbt. Nu är jag en bit in i den andra, Paganinikontraktet, och jag blir mer och mer förundrad över hur dålig den faktiskt är. Personerna är så grovt uthuggna att man får stickor i fingrarna när man försöker känna konturerna, och storyn får mig att snabbt vilja bläddra vidare utan att läsa.

Men jag är en enveten jävel, så på något vis ska jag nog ta mig igenom. Jag låter inte läsandet av Kepler komma i vägen för annan läsning, då jag bara läser när jag vaknar mitt i natten eller när jag åker tåg. I vanliga fall läser jag andra böcker. Förmodligen påverkar det även mitt omdöme: ingen bok mår bra av att hackas sönder och intas i så små portioner att det blir som puré. Jag bär den insikten med mig.

I natt blev jag till slut tvungen att tända och dra till mig den bok jag egentligen läser. Det är Robert Goddards nya, Tills sanningen segrar, som jag recensionsläser. En gång i tiden var Goddards böcker som skimrande juveler, nu är jag mer kallsinnig. Fast han är fortfarande läsvärd, och efter timmen med Kepler var det njutbart.

Framåt klockan sex bestämde jag mig för att trots allt försöka få tre timmars sömn till. Det lyckades.