Äntligen dags för Bokmässan!

På torsdag är det äntligen dags – och fyra dagar senare är det över. För första gången ska jag åka till Göteborg och Bokmässan som utställare. Jag kommer att finnas i Egenutgivarnas monter, A02:52 tillsammans med 21 andra författare, där Grim förlag och sju andra förlag är samutställare. Vii kommer att hjälpas åt att sälja och prata om varandras böcker. Under de fyra dagarna har jag ett monterprogram varje dag, och förhoppningsvis slipper jag och intervjuaren att stå ensamma i montern.

Jag kommer till mässan med fyra titlar, samtliga säljs till verkligt fina mässpriser! Kråkprinsessan och Glömskelunden kostar 40 kronor vardera, Snökupan säljer jag för 80 kronor och nyutkomna Cayenne – kryddpojken med bett till extra fina specialpriset 70 kronor.

Hela listan med samtliga böcker som Egenutgivarnas författare ställer ut hittar du här. Med den bredd vår utgivning har finns det säkert någonting för alla.

Så varmt välkomna till vår turkosfärgade monter!

Smygpremiär för Cayenne – kryddpojken med bett

I dag hoppas jag på fint väder så att många kommer till Laholm, där det är marknad. Och när alla drällt omkring en stund hoppas jag att de hittar till bokhandeln, där jag signerar kåserisamlingen Cayenne – kryddpojken med bett. Jag är där mellan klockan 11 och 14. Cayenne får stanna hemma, men hans tassavtryck har lämnat spår på en stämpel, så det går att få även hans signatur.

Kom dit, du också! Jag skriver gärna en kråka i mina andra böcker också: Kråkprinsessan, Glömskelunden och Snökupan. Alla som gillar böcker kanske inte gillar katter. Men nästan alla känner nog någon som gör det, och då är min kåserisamling perfekt som present.

Vi ses!

Dålig research

I slutet av förra veckan var jag i trakterna kring Västervik för att hälsa på goda vänner och skrivarkolleger. Vi brukar försöka sammanstråla en eller ett par gånger om året, och den här gången var vi i ett hus utan el och indraget vatten, mitt ute i skogen. Det var väldigt trevligt och dessutom ganska skönt att vara i stort sett utom räckhåll för internet.

Jag körde dit via väg 25 mellan Halmstad och Växjö, och sedan vidare snett uppåt höger på väg 23 och 40, tror jag. Någonstans mitt emellan Ljungby och Växjö insåg jag att ödet gripit in. I redigerandet av Mellan raderna har jag nått fram till ett avsnitt när huvudpersonen Boel är på väg hem från Växjö. Strax utanför stannar hon för att ta upp en liftare, Klara, som är med i min förra roman, Snökupan.

Min första tanke när jag insåg att min romanfigur och jag befann oss på samma väg, fast hon åt andra hållet och i ett helt annat väglag, var förtjusning. Nästa tanke var inte fullt lika förtjust. Jag insåg att det skulle vara väldigt besvärligt att stanna på vägen för att ta upp liftare, eftersom det mestadels är 2+1-väg den sträckan.

Diskussionen med mina vänner och kolleger om hur jag skulle göra ledde fram till att jag nog kunde strunta i den där jäkla vägen och låtsas som om den inte fanns 2005, när romanen utspelar sig.

Skönt. Jag mejlade ändå iväg en fråga till Trafikverket om vilket år det blev 2+1-väg den aktuella sträckan, men har inte fått något svar. I dag satte jag mig för att redigera avsnittet. Och vad händer?

Boel, min huvudperson, kör fel. Hon hamnar på en annan väg än 23:an, och där någonstans plockar hon upp Klara. Snart inser hon att hon kört fel, vänder och kör förtretad tillbaka.

Det gäller att inte slarva med researchen. I annat fall måste man helt lita på sina romanfigurer. Och då vet ingen var man hamnar.

Vikten av ett bra bokomslag

Under några intensiva dagar förra veckan var jag smakråd och nästan en integrerad del av författarfirma Björkqvist/Svensson. Det är de, Joanna och Kristina, som skrivit Förverkliga din bokdröm, som kommer ut lagom till bokmässan i september. De var i slutskedet av arbetet med omslag till boken. Mejlen for som blixtar mellan Frankrike, Grekland och Mellbystrand, med pdf-filer av omslaget. Det var mycket diskussion om färgerna och det var i de diskussionerna, och när jag sedan läste Kristinas blogginlägg om arbetet, som jag insåg hur slarvig jag själv varit när jag gjort omslagen till mina böcker. Eller slarvig – jag kunde ha tänkt mer medvetet. Därför är jag tacksam att jag fick vara med i processen, och ta del av tankarna. Det var där och då jag verkligen insåg hur viktigt ett omslag faktiskt är.

Jag är inte helt nöjd med omslaget till Snökupan, men jag tänker inte berätta vad jag skulle velat ha bättre, bara att jag inte ska göra likadant nästa gång.

Innan jag gjorde omslaget behövde jag en bild, ett foto. Och en idé om vad det fotot skulle föreställa. En väg som svängde svagt till vänster, var bilden som så småningom dök upp i mina tankar. Jag började se mig omkring. Vägen skulle vara ödslig, den skulle signalera skog. Jag trodde att jag skulle plåta en väg i Småland, men det blev i stället en väg några hundra meter hemifrån. Visserligen svängde vägen åt fel håll, men …

Med pocketböckerna testade jag först foton innan jag hittade den grafiska form som blev slutresultatet. Jag är rätt nöjd med omslagen till Kråkprinsessan och Glömskelunden, även om det finns mindre lyckade saker även här.

Omslaget till Cayenne – kryddpojken med bett var givet långt innan jag ens visste att jag skulle ge ut en kåserisamling. Det var den bilden eller ingen alls. För ett tränat öga finns saker att anmärka på, men jag är ändå väldigt nöjd. Med en sådan kille på omslaget kan det helt enkelt inte bli fel.

Och nu har jag börjat jobba lite med omslaget till min kommande roman, Mellan raderna. Jag hade en annan titeln på romanen tidigare, en som gjorde valet av bild enkel. Men sedan ändrade jag titel och bytte bild. Därefter började jag tveka. Nu har jag gjort två varianter och den ena känner jag mig lite nöjd med. Det är inte klart på något vis, men jag kanske är på rätt väg. Eller?

Snökupan och att vifta bort Jante

Under den senaste veckan har min kollega i Egenutgivarna, Joanna Björkqvist, läst mina tre romaner Kråkprinsessan, Glömskelunden och Snökupan. Hon tog med sig dem, tillsammans med flera andra böcker, på semestern i Grekland. Jag blev lite nervös när jag fick veta att hon packat ner mina böcker. Tänk om hon inte gillar dem, tänk om hon tycker att de är jättetråkiga.

Det tyckte hon inte. Hon skrev fantastiskt fint om Kråkprinsessan, den första boken i serien, och dök sedan direkt in i Glömskelunden, och hade positiva saker att säga även om den.

Jag blev naturligtvis väldigt glad, för det sitter alltid en liten jante på min axel och nyper mig i örat. Du ska inte tro att du är något!

I dag kom den tredje recension, om Snökupan. Då blev jag tvungen att sticka in näsan i magen på Cayenne och böla lite. Man kan faktiskt gråta av både det ena och det andra. Cayenne är van, jag gråter lika ofta av glädje som när jag är ledsen. Den här gången var det definitivt av glädje.

Snökupan har mest fått ganska bleka omdömen, även om det finns undantag. Men den allra första recensionen var negativ, recensenten tyckte att romanen var ytlig. Nästa recension var inne på samma spår och det räckte för att jag skulle tro på det och mer eller mindre avfärda de positiva reaktioner jag fick.

Men Joannas tankar kring Snökupan övertygade mig om att hon faktiskt gillar boken. Och jag sveper med en bestämd rörelse bort jante just i dag. Jag tror att jag är någonting. Jag vet att jag kan skriva och att jag är en bra författare.

Ni kan inte ana hur jobbigt det var att skriva det där. Jante står och flinar runt hörnet. Men det är okej att han håller mig på mattan, jag vill ju inte bli mallig.

Mer lovord om mina böcker

Desirée Fredlund läste Snökupan i vintras, och gillade den. Nu har hon läst Kråkprinsessan (och satt tänderna i Glömskelunden) och det är oerhört glädjande att läsa hennes inlägg. I går sträckte jag lite extra på mig av Joanna Björkqvists tankar kring Kråkprinsessan, och i dag fortsätter jag att hålla huvudet högt.

Grim förlag ett år

I dag fick jag två provböcker av Cayenne – kryddpojken med bett, som jag beställt från tryckeriet. Det är en trygghet att först beställa prov, då har jag möjlighet att korrigera och ändra innan jag beställer hela upplagan.

För drygt ett år sedan beställde jag första provboken. Den gången var det Snökupan, och efter lite trubbel med omslaget hjälpte tryckeriet mig att göra om. Sedan väntade jag ivrigt på första beviset på att Snökupan blivit en riktig bok. Leveransen blev något av ett antiklimax: jag fick omslaget för sig och resten i lösbladssystem.

Det gick naturligtvis att läsa korrektur, och jag hittade de där sista irriterande felen, men jag fick ingen känsla för hur boken skulle se ut när den var klar.

Ett år har alltså gått, och jag kan konstatera att jag har lärt mig en hel del. Jag har kommit ut med en ebok (Och natten är lång och svår) och två pocketböcker (Kråkprinsessan och Glömskelunden) sedan dess. Och nu sitter jag alltså med ytterligare en provbok – en riktig bok, inga lösa blad, och omslaget blev korrekt från början. Fast lite förändringar kommer jag att göra, nu när jag har chansen.

Ett år med Grim förlag. Det har varit ett spännande år med massor av nya erfarenheter. Ibland känner jag mig som den gris i motvind som är förlagets logo, ibland som en liten glad gris. Nästa stora grej är Bokmässan i Göteborg i höst. Där kommer Grim förlag att vara tillsammans med andra egenutgivare. I en turkos monter med nummer A02:52 ska vi sprida information om vår verksamhet, och förhoppningsvis träffa många mässbesökare. Till detta finns anledning att återkomma. Nu ska jag ta en närmare titt på Cayenneboken och se vilka förbättringar som jag kan göra.

Positiva ord om Snökupan

Desirée Fredlund, som själv är författare och bland annat har gett ut romanen My på eget förlag (Giggi Hill förlag), har läst Snökupan. Behovet av bekräftelse har därmed fått sig lite påfyllning. Jag har fått ganska mycket positiv respons på sistone, vilket får mig att lite skrämt fundera över om det snart är dags för en rejäl käftsmäll. Är det typiskt svenskt, detta att inte våga glädja sig fullt ut av rädsla för att bli straffad? Eller är det bara den del av mig som i likhet med åsnan Ior är en smula pessismist som tittar fram?

Hur som helst, jag gläds åt Desirées ord om Snökupan: