Dåliga affärer

Jag köpte en Tempurmadrass och hatade den från dag ett. Till slut, efter fyra månader, åkte den ut. Eller delades på mitten, om jag ska vara exakt, och hamnade under sängen. Därifrån kan jag dra fram den och använda till gästmadrasser.

Jag köpte en ny digitalbox när den gamla gick sönder. Den är kass och jag hatar den verkligen. Planerar dagligen dess hädangång och förbannar att jag inte tänkte ett varv till innan jag köpte den.

I fredags fick jag äntligen mina nya glasögon efter att optikern (eller vem det nu var) misslyckats två gånger tidigare med att få till slipningen. Och jag konstaterar att jag verkligen hatar dem, att jag aldrig kommer att lära mig att tycka om dem. Förr eller senare måste jag lära mig att sluta köpa saker. Eller ha mer överseende med saker som trots allt tar sig in i mitt hem.

Kirurgiskt ingrepp – slutet av Tempurhistorien

Kort resumé: Förra våren fick jag Gamla Laholms stipendium ”främjare av ord och bild”; mycket hedrande. För prissumman köpte jag en Tempurmadrass. Jag hatade den från första stund men insåg att jag var fast med den.

Fyra månader senare fick jag nog av den skavsårsframkallande madrassen. Jag slog mig nästan blodig när jag släpade ut den till bilen och körde hem den till min mamma, som har ett mycket större hus än jag.

Sedan försökte jag sälja madrassen. Utan framgång. Jag bestämde mig för att kasta madrassen, bara för att bli av med den, men det blev inte av. Den låg där den låg, vidrig och dum. Ibland gick jag in och slog på den, med påföljd att jag fick ont i handen.

Så kom jag på den briljanta idén att jag skulle dela den och göra två gästmadrasser av den. Men månaderna gick medan jag våndades och tänkte att madrassen säkert skulle bjuda motstånd.

I stället hade den mjuknat betydligt. Tempur gillar uppenbarligen sommaren. Då blir den följsam och nästan bekväm.

I dag tog jag till kniven och skar itu madrassen. Det gick hur fint som helst. Nu kan alla som lovsjungit Tempur i alla tonarter komma  hem till mig och sova fint, om än lite smalt.

Så blev det ett lyckligt slut på den fasansfulla historien om en hatad Tempurmadrass.