Ännu svårare tider i växthuset

Ljusslingan i växthuset hade slocknat när jag kom hem från jobbet. Så hade även belysningen i halva huset. Jag kastade jackan på golvet och körde in huvudet i proppskåpet. Tände en ficklampa. Kollade jordfelsbrytaren, tittade på säkringarna. Sedan kom jag på att det var en av huvudsäkringarna som gått sin väg. Det händer så sällan att jag glömmer mellan varven. Jag är lite imponerad av att jag faktiskt hade proppar hemma.

Det varde ljus igen och jag gick direkt ut i växthuset och spanade på termometern.

En plusgrad. En ynka plusgrad. Men trots allt – inte en enda minusgrad. Nu går fläkten och senast jag kollade hade temperaturen stigit en grad och jag har tänt stearinljus som ska hjälpa till att få citrusträden på gott humör igen.

Jag tycker att vi bestämmer att det får vara slut med kylan nu. Vårvindar friska, leka och viska …

 

Svåra tider i växthuset

plasthusNär jag en dag för ett par år sedan bestämde mig för att jag ville ha ett växthus var det redan från början givet att det skulle hållas frostfritt över vintern, för att kunna härbärgera mina Medelhavsväxter. De hade fört en synnerligen tynande tillvaro i förrådet, som visserligen hade fönster men långt ifrån tillräckligt med ljus.

Således blev det isolering i bottenplattan med tjocka lager frigolit och så här mitt under andra vintern kan jag konstatera att det fungerar. Förra året gick en säkring under en svinkall natt i början av februari, och då blev det direkt tio grader kallt i växthuset. Men i år har det varit några grader över noll hela tiden och det finns hopp om att både citron och lime överlever.

Men ack och oj vad fläkten får jobba. Elräkningen var flera hundra kronor högre i december än vad den brukar vara.

Enstaka dagar, när solen visar sig, blir det nästan tjugo grader varmt i växthuset. Men än är det inte riktigt läge att sitta där och läsa med tekoppen inom bekvämt avstånd. Enligt prognosen ska kylan fortsätta i minst en vecka till.

Så länge värmefläkten inte strejkar får jag vara tacksam. Det hade blivit betydligt billigare att köpa citroner och limefrukter än att odla själv. Men inte lika roligt.

Syrligt nyförvärv

Av mitt förra inlägg att döma skulle man kunna tro att jag alltid gör dåliga affärer. Men min senaste investering gör mig i alla fall glad, även om den på sikt kan visa sig vara mindre bra.Jag har köpt ett limeträd. Sedan tidigare har jag ett citronträd. Jag köpte det i våras och sedan dess har det blommat oavbrutet och nu är trädet fullt av små kart. Det tar tid för en citron att mogna, men det är värt väntan.

Många köper citronträd för blomdoftens skull. Och visst är den fantastisk, men ännu mer otrolig är smaken på de egenodlade citronerna. Så saftiga, så ljuvliga.

Och nu har jag alltså slagit till på ett limeträd. Om jag hade varit smart hade jag naturligtvis väntat till våren. Tänk om jag inte lyckas övervintra trädet. Då har jag inte fått en chans att njuta av det.

Jag tänkte inte så när jag köpte det. Jag tänkte bara att jag ville ha det och att det skulle få vara sällskap till citronträdet nu i vinter. I mitt lilla växthus. Förra vintern hade jag två olivträd i växthuset. De dansade och sjöng hela vintern, och belönade sitt fina vinterviste med att blomma och sätta frukt. Två rosmarinplantor fick också övervintra i växthuset. Tidigt på säsongen blommade de med vackra blå blommor.

Tillsammans ska mina Medelhavsväxter nog klara vintern. Bara för att jag vill det så mycket. Och för att drömmar är till för att förverkligas när så är möjligt.

Plus och minus

På minussidan: jag skulle hämta en låda ekologisk frukt som jag beställt. Fick en låda grönsaker i stället. Massor av mangold – jag som har så mycket spenat i landet att jag är halvt förtvivlad.

När jag kom hem kollade jag min beställning: jag hade klickat i fel ruta. Mitt fel alltså att jag måste tugga mangold och sallad i stället för att äta äpplen, päron och persikor.

På plussidan: det låg ett bokpaket i brevlådan när jag kom hem.

På minussidan: det var en bok jag inte är intresserad av att läsa.

På plussidan: jag har fått betalt från bokhandeln jag fakturerade i mitten av april.

På minussidan: jag har fått en faktura på en beställning som jag redan har betalat. Samt upptäckt en annan utsänd faktura som inte betalats.

På plussidan: jag köpte två böcker i min lokala bokhandel i Laholm (bästa bokhandeln).

Jag tror att plus och minus tar ut varandra. Nu ska jag ta mig till affären och köpa frukt, sedan ska jag klämma lite på den ena boken jag köpte. Den handlar om växthus.

Annat än redigering

Jag är glad att det inte finns någon deadline för min roman inom de närmaste månaderna, för redigeringen går inte fort. Manusbunten ligger på bordet och jag har börjat dissekera kapitlen och sammanfatta scenerna, men min koncentration ligger för tillfället på helt andra saker.

Egentligen skulle jag inte ha börjat jobba med manuset förrän till hösten men när jag inte har något levande skrivprojekt i gång mår jag pyton. Då är det bättre att ha ett som jag inte ägnar speciellt stort intresse för tillfället. Jag vet att det finns där, och jag vet att jag snart kommer att börja arbeta på allvar.

Än så länge är det trädgård som gäller. Jag har flera projekt igång, och är på väg att slutföra somliga, påbörja andra och ha några flytande. En liten äng, cirka tio kvadratmeter stor, har jag fixat till. Inte helt och hållet på egen hand, jag har anlitat hjälp för att gräva bort den gamla sand- och jordmassan, som mest bestod av sådant man inte vill ha i en äng, och nu ligger en blandning av jord och sand på plats, med en nysådd blandning lämpad för kalkfattig torräng.

En sumpväxtrabatt har jag också fått klar. Jag kom på det förra året, att jag skulle gräva en rabatt, lägga dammduk i botten, fylla på med jord och plantera sådana växter som egentligen trivs bäst i strandkanten där det oftast är fuktigt.

Och i dag har jag tömt min lilla damm, flyttat bort en stor iris till sumprabatten och väntar nu bara på att trädgårdsbutikerna ska få hem vattenväxter. Näckrosor, kaveldun och förgätmigej är planen. De två förstnämnda i dammen, den sistnämnda ska få sprida sig i sumprabatten.

Några ton byasten ska bort från uteplatsen, och ersättas av singel. Jag har åtagit mig att plocka bort stenen. Det är bra träning: varje sten väger fyra kilo, jag tar en sten i var hand, böjer mig, plockar upp stenen, reser mig och går till släpkärran. Uthållighetsstyrka, kallas det.

Sedan är det nog inga större projekt där jag är personligen inblandad. Jag har gott hopp om att hinna bli klar före maj månads utgång. I annat fall fortsätter förhoppningsvis livet även i juni, och jag får göra klart det jag inte hunnit med. Det måste finnas tid även för stilla kontemplation. Sådan sker med fördel i växthuset, där jag njuter av att se tomaterna skena iväg och bli kraftiga och fina.

På det hela taget mår jag rätt bra. Och till redigeringen av manuset återkommer jag.

Första dagen

Jag tar min smörgås och min temugg och går ut i växthuset för att äta frukost. Det är något med oss svenskar, så fort solen visar sig på våren vill vi ut. Än är det för kallt att sitta på trappan utanför köksdörren, och i hammocken. Jag längtar efter morgnarna då jag kan sitta i hammocken och äta frukost samtidigt som jag stillsamt gungar min själ.

Växthuset duger gott tills vidare. Jag sitter på en caféstol, dricker te, tittar på den automatiska fönsteröppnaren (som fungerar på ett tillfredsställande sätt) och läser Bodil Malmstens nya bok, Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag. Egentligen har jag inte tid att läsa den nu, men när jag hittade den på jobbet i går kväll kände jag att det var just den boken som skulle bli min läskompis i växthuset.

Jag har två recensionböcker som väntar. Den ena har jag snart nått halvvägs in i, recensionen ska publiceras 3 april. Den andra var försenad från tryckeriet och har ingen första recensionsdag.

Sedan har jag några böcker av egenutgivarkolleger, som jag läser när jag inte har recensionsböcker. Jag tänkte samla ihop dem och skriva om dem, jämföra, peka på vilken bredd det finns, vilken kvalitet. Ett par av böckerna har jag läst ut, en är jag nästan klar med och en har jag nyligen påbörjat. Den sista ligger kvar på nattygsbordet, jag har kommit fyrtio sidor in i den men inte vidare. Kanske kan den bli mitt frukostsällskap i hammocken, jag tror att den behöver lite gung för att komma till sin rätt.

Det är första dagen av min drygt nio veckor långa tjänstledighet. Jag ska avsluta ett projekt – kåserisamlingen, och fortsätta med ett annat – romanen som ska komma ut nästa vår. Men först och främst tänker jag njuta av våren och befinna mig i trädgården så mycket som möjligt. För första gången komma undan stressen över allt som ska göras när det plötsligt börjar grönska, och all tid jag inte har.

I år har jag köpt mig den tiden. Det blir nog bra. Jag ska läsa ett avsnitt till ur Bodil Malmstens bok, sedan börjar jag.

Energibrist

Jag har drabbats av temporär energibrist. Jag skriver temporär, eftersom jag utgår från att energin kommer tillbaka. Bara inte just nu, just här. Jag är så trött, så trött. Behöver nog stå på ett ben och vila en stund (ungefär som en höna).

Tidigare i veckan var det sol ett par dagar och då vistades jag en del i mitt lilla växthus. Där samlade jag på mig lite energi, men när gråvädret var tillbaka sipprade energin ut och försvann. Jag försöker tänka tillbaka på stunderna i växthuset. Att kliva in där och mötas av nära trettiogradig värme och en svag doft av hyacint, det är en kick som heter duga.

Ett par gånger har jag tagit min tekopp och en tidning och fikat i växthuset. Och så har jag planterat om pelargonskott, sått basilika, luktärter och salvia. Samt satt potatis. Varje år grämer det mig att bönderna på Bjärehalvön skördar potatis så tidigt. Nu ger jag dem en match. Sex potatisar med små knubbiga groddar har jag lagt ner i två stora svarta hinkar. I början av maj räknar jag med att kunna skörda.

Men då måste solen tränga igenom molnen så att det blir varmt i växthuset igen. Då kanske min energi kommer tillbaka också.